Brittakarolina's Blog

fortsättning från 23/10, 31/10 och 9/11

Elblag i Polen var nästa övernattningsplats. Elblag (Elbing) ligger vid Wislas (Weichsels) utlopp i Östersjön och tillhörde Tyskland till 1946 och därefter Polen. Tyskarna fördrevs och polacker från områden som tagits av Sovjetunionen fick flytta in.

Vi anlände till Elblag kl 3 på natten. Det blev svårt att vakna nästa morgon och jakten på frukost med fel mynt i fickorna blev frustrerande.

Janow Pomorski som vi gärna tror var Truso i Weichseldeltat var dagens mål. Truso finns inte, det var en vikingatida handelsplats med hamn som nämns i sjöfararen Wulfstans krönika från slutet av 800-talet. Arkeologerna tror sig ha funnit platsen 7 km s.ö. om Elblag och att döma av mängden och arten av föremål har här legat en handelsplats för fjärrhandel på 800-talet och man har handlat med skandinaver och slaver. Man jämför med Birka och Hedeby och här var ett Birka fast ännu större. Ett muséum har inretts för fynden och Dr Marek Jagodzinski, som börjat forska om Truso på 80-talet, gav oss bilden av platsen före utgrävning och vad man funnit.

Dr Marek Jagozinski

Då vi kom pågick plöjning av åkern, där innehållet i muséet hämtats och kantklippning av gräs.

Det blev det livligaste muséibesöket på hela resan, alla var intresserade, de flesta kunde sitt Birka och man jämförde kategorier och årtal och det uppstod ett utbyte av frågor och svar.

Truso fanns, där det nu är åker, med en liten å som bildar en sjö, lake Druzna, allt ligger i en sänka i Weichseldeltat och sjön ligger 60 m över havsnivån. Dikningar på 17-1800-tal gör att åkrarna kallas poldrar. Kulturlagret är i sand, torrt och inga organiska ämnen eller trä har bevarats. En järnväg går utmed området och på äldre kartor ser man en vall (stadsvall) men den har utplånats av järnvägsbygget.

Här går järnvägen.

Rester i form av nitar i skeppsform av 9 skepp, 9 m långa har grävts fram, det är samma längd som skeppen i Vendel och Valsgärde. En uppräkning av alla fynd blir tröttande, ett par bilder visar något av det jag själv var intresserad av, dvs redskap för textilframställning. Annars var fynden väldigt lika dem i Birka.

Sländtrissor och redskap utan ett bra namn för att packa in garn i väv

Vävtyngder för väv med hängande varp

I Elblag pågick återuppbyggnaden av hus , innan man bygger måste tomten utgrävas och staden betalar oftast grävningen men man kan också köpa tomt med betald utgrävning, ett sätt att få återuppbyggnaden finansierad.

Intill katedralen i Elblag pågick en stadsgrävning som vi gick runt men det som lockade mer var orgeltonerna som trängde ut från kyrkan, så där hamnade många av oss på en bänk och fick en välkommen paus.

Bussen tog oss sedan ut till den sandrevel som Truso ligger på .  Här fick vi en föreläsning av Christian om stenåldersfynden på sandrevlarna i Östersjön. 60-100 lokaler med snörkeramisk kultur (2.500 f.Kr.) längs revlarna i Litauen, Kaliningrad och Polen och man finner spår av bärnstensbehandling och annat hantverk förutom alla ben av grönlandssäl. Geologiskt består revlarna av randmoräner från istiden och sand från Weichsels delta.

Fiskebåtar på sandreveln, här syns rodren

I GDansk  var vi plötsligt enbart turister, härifrån gick båten till Oxelösund som vi skulle med på kvällen. Vi beundrade de vackra byggnaderna, man hade byggt upp de förstörda husen från kriget efter ursprungsritningarna i stället för att ersätta dem med hus i modernt snitt.

Nybyggda gamla hus, tror bilden är från Elblag men det kunde lika gärna vara GDansk.

Resan med båt gick till Oxelösund, den var stillsam, sen blev det buss till Centralen och vi återvände fullproppade med intryck och ganska utmattade.

Den arkeologiska sammanfattningen av resan delades upp och vi skulle gruppvis redogöra för olika delar av den, vi lämnade lydigt in vår del men de övriga uteblev.

Genomförandet av rundturen var ett stordåd av Ingmar Jansson och han har senare tilldelats flera utmärkelser för ”sitt varma engagemang att främja samarbete mellan de nordiska länderna och länderna inom forna Sovjetunionen”

En del uppgifter i min berättelse kan råka vara något omkastade och hopblandade men inget är fabulerat. Bildernas lurvighet beror på att ursprunget är oglasade dior som jag fotograferat av från garderobsväggen och man får passa på skärpan när filmen bucklar sej fram och tillbaks.