Nu är julen över för den här gången och i dag ska den dansas ut. Kungsgatan där en av broarna har fått en ljustapet var fin att se före jul men nu efteråt ser man den på ett annat sätt. En del lysande juldekorationer får sitta kvar längre och vårt Centrum har brukat låta en skuttande ren och en tjock tomte upplysa ingången långt in i mars. Centret har bytt ägare och nu är det två ljusgranar som vaktar, vi får se hur länge. Bilderna vill inte lämna kameran idag, allt krånglar.
Har man börjat döpa barn till Knut ännu? Det är lång inkubationstid för gamla namn men rätt som det är blommar de upp. En av Birgittorna från min skoltid kunde viskande berätta om sina hemska namn, hon hette Selma Matilda också, kunde man heta något mer förskräckligt? Då försökte jag dra till med mitt Karolina som killarna i folkskolan hade garvat rått åt. Ja nu finns både Matildor och Karolinor med namnskylt på barnvagnarna och de kommer knappast att rodna över sina hemska namn. Varför skämdes vi så och alldeles i onödan?
Brittakarolina's Blog 
Breathtaking.
By: guevaragem on 13 januari 2015
at 4:15 f m
Jaha, då blir det dags att packa ner adventsstaken för den här säsongen. Och så får den ta igen sig till 29 november. Men det är ju inte långt dit, tiden rusar på känns det som!
Angående namn som kommer tillbaka sa min salig mor (f. 1912) någon gång förra årtusendet angående alla nya Johannor ungefär att ”jaha, de gamla pignamnen kommer tillbaka”. Jag antar att i hennes barndom fanns det en massa pigor som just hette Johanna.
För många år sedan knackade det på dörren på jobbet, och en yngling kom in och presenterade sig som ‘Oskar från datahjälpen’. Jag blev något förvånad, för i min föreställningsvärld var Oskar en äldre gentleman med stort skägg. Så kan det gå när barn döps efter far- eller morföräldrar.
Min mors tredje förnamn (som hon verkligen inte ville kännas vid) var Karolina. Detta efter sin mormor, f. 1840.
By: bloggarbjorn on 13 januari 2015
at 9:40 f m
Ja det är det här med pigor och drängar, gärna ogifta och lite gamla som färgat vår syn, men vartefter yrkesgruppen försvinner så bleknar väl motståndet mot namnen. Roligt att höra att någon mer lidit av att heta Karolina.
By: brittakarolina on 13 januari 2015
at 11:09 f m
Jodå, det finns barn som heter Knut! Åtminstone två små pojkar här i norrort (Väsby och Sollentuna) känner jag till.
När mitt första barn skulle födas (1994) var jag övertygad om att det var en flicka i magen. Berättade för min farmor (född 1917) att barnet skulle få heta Elin. Farmor blev nästan arg, sa med hög röst att ”ETT PIGNAMN ska väl ändå inte flickan ha!” Min farmor växte upp i en fattig familj i Värmland, många ungar var de och säkerligen fanns det flera Elin runt henne som tjänade som piga i de mer förmögna hemmen.
Karolina och Matilda är verkligen vackra namn, tycker jag.
Man säger ju att de namn som ens föräldrar och mor- och farföräldrar har är nästan omöjliga att använda, men generationen dessförinnan brukar vara populär. Det stämmer bra på både mig och mina vänner.
För mig är det HELT uteslutet att ha ett barn som heter Maj-Britt, Sven-Erik, Inga-Lill eller något av alla dubbelnamn som det kryllade av bland våra lärare hela uppväxten. Hu! Men namn som Einar, Märta, Hilda och Sixten låter vansinnigt sött i mina öron.
By: Mona on 13 januari 2015
at 3:43 e m
Hej Mona, då var jag lite sen med att undra över Knut, han är kanske på väg med stormsteg. Ja och dubbelnamnen som du säjer, lär väl dröja ett tag innan de är här igen. Har du sett några nya Monor?
By: brittakarolina on 13 januari 2015
at 5:20 e m
Jag hade en farbror som hette Knut och några andra äldre herrar med det namnet känner jag också, men inget barn. Det dröjer nog innan det namnet blir populärt igen.
Kram, Ingrid
By: Ingrid on 13 januari 2015
at 5:24 e m
Ingrid, jag tror tvärtom att Knut är på ingång. Och INGRID är det definitivt, det kan du lita på!
Och till Britta Karolina: nej, någon liten Mona har jag inte sett. Faktiskt aldrig någonsin.
Jag har aldrig gillat det namnet och det är så fullständigt fel generation – alla tror ju att jag är född på 40- eller 50-talet! Vet inte varför mina föräldrar fick för sig att jag skulle få ett tilltalsnamn som deras egna jämnåriga hade…
Nu har jag väl lärt mig att uppskatta fördelarna med ett namn som är så otroligt lätt att både säga och stava, såväl i Sverige som utomlands, och som även riktigt små barn klarar av att uttala.
By: Mona on 13 januari 2015
at 7:59 e m
Ja vad tänkte dom på? Vi bodde i Skottland då vår första föddes och han blev Niklas, det skulle skottarna kunna uttala och förstå och inte retas med honom för. När vi sen blev svenskare av att komma in i det brittiska och valde att flytta ”hem” fick nästa barn heta Gösta, han skulle heta något ”svenskt” och vi gav sjutton i om någon utomlands kunde uttala det eller ej. Men allt bestämmer man inte, Gösta med sina prickar över o blev den som tidigt for utomlands och blev kvar där och kunde haft glädje av något utan prickar, medan Niklas hållit sig mest i Sverige med sitt lättstavade namn.
By: brittakarolina on 14 januari 2015
at 10:29 f m
Hej Brittakarolina, läste i en tidigare blogg om er dialog angående salmbär.
Jag är i stort behov av dessa bär gärna i fryst form i 1kilos frp.
Har ni en god kontakt med någon som kan plocka detta och önskar få en hel del beställningar så hör gärna av er till mig på min adress.
Trevlig blogg, använder den även för att samla kunskap av ön då vi tänkte ta en trip ditt vid bättre väder.
Stort tack!
By: DanielM on 17 januari 2015
at 1:31 e m
Hej Daniel och välkommen till min blogg !
Tyvärr har jag ingen kontakt med plockare av salmbär men jag vet att Majstregården nere vid Hoburgen kokar sylt själva till sin restaurang och man hittar även små burkar med deras sylt hos ICA på hösten och de vet nog hur man köper upp bären. Priset som plockarna får snappade jag upp i ett radioprogram. men det har nog hunnit bli gammalt. De större syltmakarnas rörelser vet jag inget om. Om du läser om Gotland så pröva om Ingrid vet, tre inlägg högre upp på den här sidan.
By: brittakarolina on 17 januari 2015
at 5:25 e m