I går gick vi utmed ån igen, vägen är utan backar och tillräckligt jämn för att en rullator ska hänga med, sen förändras utsikten hela tiden, vissa delar är inte svindlande sköna, men om man tittar ner i vattnet förvandlas all tristess till spännande bilder.
Under de gamla ekarna utmed ån blickar man ut över ställverk och värmecentral, det är inte upphetsande men om man tar ett par steg närmare vattnet och tittar ner blir det en annan bild.
Vi håller koll på vattenytan om det kan vara något liv som rör sig, vi hoppas förstås på att få se minken eller bävern. Ju närmare Älvsunda vi kommer, dess fler sälgstammar är avgnagda helt men parkavdelningen? har lyft bort stammarna ur vattnet.
Vi lyssnar efter fågelkvitter men det är väldigt tyst, är det hörapparaterna som inte orkar föra höga ljud vidare eller är det tystare än vanligt? Sen hör vi en koltrast vid en vassrugge och det känns trösterikt.
Fjolårsvassen är en gardin mot vattnet och bara stjälkarna återstår.
och kaveldunet har släppt det mesta av sitt dun.
Här där ån svänger in under järnvägen fanns det änder förr men nu är det alldeles tomt, inget liv, kan man tro att minken har något med det att göra? Vi har bara sett den en gång men alla vet att den håller till här.
Hit har inte klottersanerarna nått.
De här bilderna tog jag för att lämna vidare till sanerarna, de kan ju inte veta att det ser ut så här flera kilometer från Centrum.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera