Buskarna med vita äppelblommor nere på gården har just slagit ut. Då jag går ner med soporna känns det som om de blommar för den vita ökenråttan Thea som dog i förgår, just innan Karin och Glenn kom hem från sin resa. Får man sörja en gerbil? Ja jag gör det i alla fall. Hon var snäll och sällskaplig och hade glatt sina ägare i rekordmånga år. De nya små som fått bli hennes sällskap, när hennes egen kompis dog för en tid sedan, letade efter henne och ville inte längre gnaga, det blev alldeles tyst i huset. Nu är de rätta ägarna hemma igen och Karin har bytt spån i stora buren så Kotten och Flinta ska glömma doften av Thea och för dem börjar nu ett liv utan en storasyster. 
Blomster och väldoft för Thea
Brittakarolina's Blog 
jättefina bilder … visst får man sörja även en liten råtta särskild när de är snälla och sällskapliga … det är just de som man sörjer mest när de en dag dör
By: irenechristine on 30 maj 2015
at 12:04 e m
Det händer att vi glömmer när vi gärna vill ha djur, att det har ett pris. Jag menar inte i inköp eller avlivningskostnad utan sorgen efter den uteblivna bekräftelsen. Läste just Kolarlottas blogg (wordpress.com) om hennes saknade katt.
By: brittakarolina on 30 maj 2015
at 2:18 e m