Brittakarolina's Blog

Det har hänt något ledsamt i ”vår skog” i Upplands Väsby och det är svårt att tänka på något annat så länge vi inte vet mer än vad tidningarna skriver. Plötsligt ser vi bilder av skogsstigen ur olika vinklar och från luften och vet hur svårt det är att få till något som berättar om hur skogen ser ut. Innanför motionsslingan finns både storskog, kärr och fjällhöjder, bär-och kantarellmark och det som beskrivs som ett par hundra meter innehåller häftigt skiftande natur.  En av gråstenshöjderna kallar jag Öpirs stenbrott, där har man tagit stenblock i mängder, när, vet ingen och det finns inte nämnt någonstans. Man kan ju undra var stenen till kyrkmuren hämtats.

Nu vimlar poliserna i f.d. Rullskidspåret och Runbyskogen omnämns som ett lugnt område. En replik sitter fast från en tid som inte ligger alltför långt bakåt och visar deras ointresse för det lugna området. Det som under åren varit mest störande där är blottare. Då våra barn gick i de tre olika stadierna i skolorna som har skogen till granne, fick vi då och då höra vad de upplevt runt knuten. Men det är något genant att råka ut för sådant, så man har svårt att börja prata om det. Polisen bagatelliserade blottarbekymmer och det stående svaret var ”de är inte farliga” – ”om de inte tar kontakt förstås” kom det efter en stund.  Ja det var just det de råkade ut för och det skulle man inte tala om, för då kunde man skrämma upp barnen (eller föräldrarna). Då jag själv blev förföljd och ringde polisen och bad dem att kolla av området fick jag svaret: ” kan du ta reda på vad han heter och var han bor, så kan vi göra något”. Var det området som var lugnt eller polisen?  De visade sig aldrig och allraminst ute i ett motionsspår, alla visste att polisen hade man ingen glädje av och man avfärdades om man ringde.

Vad som skiljer nu från då är att trafiken i spåret nu är tätare och det kan kännas som en trygghet. Men genom Runbyskogen bör man ändå gå i sällskap med en kompis eller en hund. Går man ensam får man hålla ett öga på tänkbara snabbvägar ut ur skogen och det är extra svårt just i området där 21-åringen fick sätta livet till. Genom att blunda för den verklighet vi trots allt lever i och betrakta området som lugnt, har vi skapat lättköpta tillfällen för överfall och förövaren har alla möjligheter att komma undan.

Vi vet ännu inte hur den tragiska händelsen har gått till, för alla faktorer som skulle kunna leda tankarna i någon riktning, har vi inte fått. Runbyskogen är fortfarande en fantastisk skog men den är inte lugnare än andra.