Brittakarolina's Blog

Det har blivit ett uppehåll i mitt bloggandet och jag lånar gårdagens Berglin i SvD för att beskriva effekten av någon sorts virus som slagit till.

För att komma till bloggrubriken är det en lång väg.

Väsby siktar på att bli betraktad som stad, det började för mer än 30 år sedan med en stadsarkitekt som ritade in ”Stadshus” och annat på Väsbykartan och den ambitionen har nedärvts till efterföljande styren. Bebyggelsen ska förtätas och känslan av stad ska komma över en. Öppna platser som råkat uppstå, kallar man för torg och ”ger” till innevånarna som sen inte har förstånd att fylla ut dessa torg med rätt mängd människor och innehåll och man blir förvånad när torget inte används att myllra på.

Vad hindrar Väsby från att växa till en plats med respekt för de som bor här?

Är det vi  boende själva?       De som styr kommunen?      Tjänstemännen som verkställer de politiska besluten?       Eller som beslutar själva?  De bor kanske inte i Väsby?    Är det PR-byrån som anlitades av tjänstemännen när de kom till gränsen för sin kompetens?    Är det klottrarna?     Eller A-laget?

Om man börjar i slutet.

Nu finns i Väsby 41 800 innevånare. Av dessa är en mycket liten procent klottrare och lyktvältare och en annan liten procent är A-lagare (personer som är lite oförutsägbara).

Klottrarna har man bestämt sig för att hantera genom att lova borttagning av anmält klotter inom ett dygn. Det bidrar till att man slipper må illa av den materialförstöring de åstadkommer.  De förintas inte men genom att klottrarna aldrig visar sej i dagsljus, kan man inte meddela sig med dem och deras verbala meddelanden går inte att bemöta.

A-lagarna är en annan grupp man försökt få att försvinna. Som boende mitt i byn har jag kunnat se deras väg från den ena samlingsplatsen till nästa. De är ”stökiga” och genom att vara olyckliga, ibland sjuka eller ensamma och inte ingå i knegarnas inrutade liv har de ändå som alla ett mänskligt behov (kanske mer) av att bli bekräftade. Deras existens omges av moraliska krav och kommentarer från omgivningen. Samma mängd alkohol som Svensson dricker på fest i en lägenhet kan bli ett lagbrott om det dricks på en parkbänk. Vänner av ordning störs av A-lagare som ibland både ropar högt och skrålar och ett svar från kommunens sida och köpcentrets är att skicka ut polis, väktare och nu senast ordningsvakter för att fösa undan dem och få övriga människor att känna ”trygghet”.

Man tar man bort sofforna där de brukar sitta,  så de inte kan samlas på samma ställe igen och efter att de hittat ett nytt hörn att mötas på, försvinner sofforna även därifrån osv.  Dessa soffor saknas även av andra medborgare, men att få bort A-laget är viktigare och därav styrs möbleringen av det offentliga rummet.

T ex finns det inte en enda soffa kvar inne under tak vid vårdcentralen om man väntar på buss eller någon person.

Här fanns tidigare två soffor inne under tak om man väntade på transport eller bara ville sitta ner och prata.

Inte heller i den långa korridoren utanför äldreboendena finns någon soffa kvar och väntar man på någon utanför rehab så får man stå.

Den långa korridoren som tidigare hade minst tre soffor, papperskorgarna visar var sofforna stod.   De vissnande växterna är som väl är bortplockade. Ett anslag finns nu om vad som är förbjudet och där ingår fotografering.

Det vore fint med tydlighet om vad som är allmän plats och hur privat ett köpcenter är. Vad händer med den som ändå tar bilder?

Under den varma årstiden hittade de rotlösa en plats utomhus t.ex. i Suseboparken med skuggande lövverk, där fick de en tids respit. Många stördes dock på sin väg hem till höghusen av deras stökighet, så även här fick de besök av väktare. Väktare har inte tillstånd att beslagta sprit, det har däremot ordningsvakter, då anställdes sådana i stället.

Men – man beslöt då att göra om Suseboparken till något annat, för A-laget måste bort.

Man krävde i skendemokratisk ordning in medborgarnas önskningar för en omvandling av den gamla parken (har inte siffror på antalet förslag) och sa sen att folket hade önskat förändringen. Omdaningen skulle ske med ”medborgarnas en egna önskningar” som ledstjärna. Nu står hela anläggningen nästan färdig, den ska invigas den 29 augusti och det återstår att se hur välkomna medborgarna är. Vid en liten rundvandring kan man konstatera att det finns  två soffor med ryggstöd intill lekplatsen, här kan de som har hand om de mindre få vila ryggen. Två soffor till med ryggstöd finns i ett hörn närmast Hugo Sabels torg, där A-laget brukade hålla till. När dessa är upptagna får man sitta på bänkar utan ryggstöd. Sammanlagt finns i hela parken fyra soffor med ryggstöd och fyra utan ryggstöd, det är alltså inte särskilt generöst möblerat för dem som inte vill sitta på marken.

Varför utan ryggstöd?  Gäller det även i den nya parken att man vill förhindra att någon lockas att sova på en bänk eller blir sittande för länge?  Och hur blir det med alkoholförtäring i den ny parken?  Kan Väsbyborna ha picknick på den öppna gräsmattan och skölja ner med öl eller vin? Eller blir det anslag med förbud ?

Varför gör man inte något för A-laget? På riktigt. Frågar dem vad de vill. Och hjälper dem att träffas, där de inte blir bortkörda. Hur respekterar man sina innevånare –  alla?