Nu har vi kört upp framför huset ännu en gång som på bilden. Det blev ett tvärt slut på vår vistelse i somras och hemfärden kändes som den sista. Men längtan till den skönaste platsen har övervunnit allt och vi hade tur med överresan. Vi fick platser i aktersalongen där de har speglar i taket, just där har vi nog aldrig förut suttit och då man vänder blicken uppåt kan man se de kringsittande uppifrån, vad de läser eller sysslar med, men det som var häftigast var att se havet rusa fram i taket med skum och vågor som slog upp mot båten.
Blåsten här nere kan knappast beskrivas, dörrarna flyger en ur händerna och volleybollnätet som skulle tas in, står ut som en stor halvcirkel och stagen har slitits av i blåsten. Det lyser många vita fläckar i det vissna gräset, en del är vita små svampar som vi aktar oss för, en del är färska röksvampar modell större och sen ser jag något som är runt men något lite annorlunda, är det möjligen?? ja det är det, snöbollschampinjoner!!
Röksvampar
Och vad är det?
En kiselsten
Men här är det roligaste, en champinjon. Är det då verkligen säkert?
Något åldrade släktingar till den yngre champinjonen. Det har regnat mycket och det är första gången på 45 år som vi ser dem på vår åker.
Kommentera