Brittakarolina's Blog

Några unga kungsörnar brukar komma och ta en sväng över vårt fält och en tid trodde jag att de bodde i talldungen nära myren. Där är tallarna bräckliga och bryts mer och mer ner under vintern, så det hade varit en osäker boplats, de bor nog på ett säkrare ställe.

I år har det tillkommit några havsörnar, de är större och de har i sitt hov ett dussin kraxiga korpar, om de är kompisar eller snyltare vid matbordet går inte att räkna ut, de är i luften samtidigt, anfaller inte varandra men gör gärna en massa kullerbyttor i luften. Då vi sitter i köket vid tiotiden hör vi först korparna, de seglar in som polisbilar före en president, sen kommer de stora med vit stjärt lågt och stilla och ser ut att ställa sig rakt över fältet och jag springer fort efter kameran men då jag öppnar dörren är alla borta. Till slut efter ett antal för långsamma reaktioner bestämmer jag mej för att fotografera nästa gång genom fönstret. Nästa gång blir jag glad, något svart finns i det blå.Så länge räckte den glädjen. En fluga på fönstret.

Örnarna blir varje dag fler och fler, vad är det som händer? Samlar sig även rovfåglarna för att flyga söderut? Jag försöker läsa fågelbok men där står inget om gemensamma samlingar. Ljuden från de största stämmer inte heller med boken, de grymtar när de kommer lågt och jag hör inga hackande skrik.

Vi kan se dem tumla runt i luften och störtdyka över ett fält längre bort, de har flygövningar och på väg mot brevlådan stannar vi och försöker fånga in några i kameran, de är minst 20 i olika storlekar, vet inte om alla är örnar. Bilderna blir inte skarpa, det ska andra grejor till för fågelfotografering, men det här är så häftigt att jag knäpper på ändå.

Vi blev alldeles upphetsade av att se den stora mängden rovfåglar, hjärtat pickade  och vi gjorde reflexionen att här skulle väl egentligen legat fågelskådare i buskarna eller utmed vägkanten. Vid brevlådorna stod faktiskt en liten bil och en åskådare med fågelatlas uppslagen i knät, så någon mer har ändå sett uppvisningen. Det här hände den 28 september, den 29 syntes inte ett spår av de stora fåglarna och inte ett korpkrax hördes.