När jag nu börjat röra bland balkonglådans snäckor och stenar, vill jag berätta om hur några flintkulor hamnat hos oss.
Längst ut på Faludden
För många år sedan for vi längst ut på Faludden på Gotland, platsen hade redan då sina restriktioner, förbud och skyltar. Vi gick ändå ner till strandkanten och följde den en bit tills en taggtråd skar av vår väg. Stranden var stenig och lockade inte till bad men man stirrar gärna ner i vattnet ändå, när man är så nära. Mellan större och skrovligare stenar lyste några ljusblå äggformade mindre stenar och de avvek från allt jag sett förr i vatten, så jag klev ut och plockade upp några. Var det möjligen? – vi slog sönder en sten med viss möda och såg – det var flinta. Det finns annars lite trasig flinta här och där uppkastat på stränderna på Gotland, men den är helt oformlig och gärna lite rostfärgad och enstaka. Här låg flintkulor spridda över den ojämna bottnen i mängder och jag plockade tills det inte gick att bära fler. Alla var inte ljusblå, de varierade mellan vitt och mörkgrått, men de var runda och stora som rejäla plommon eller färskpotatisar. Varför låg de här?
Flintkulorna var en gåta som jag länge letade efter ett svar på, det var innan jag hade dator. Jag tror att det var Viktor Ödman som sa, ”segelskutorna förr hade ballast av Bornholmsflinta” och någonstans läste jag sedan att kulflinta finns bara på Bornholm. Här hade alltså någon båt tömt sin ballast eller på annat sätt blivit av med den, Faludden har många fartygs undergång på sitt samvete.
När jag nu letar på nätet efter kulflinta kommer kul flinta och slår jag flintkula blir det flirtkula. Ibland hittar man inte allt på nätet och visst vore det kul att veta något mer .
Kommentera