Våra utflykter under varma årstiden begränsas till platser med gångbanor där en rullator kan rulla med. Vart åker vi idag? Hur var det vid Drottningholm? Långa sträckor i grus, men kanske det har blivit lite tillplattat av alla promenerande turister och sen får vi se hur de nyplanterade lindarna tagit sig, vi kollar och sen kan vi fika i grottan med våfflor. 
Vitt och rosa var färgen för sommaren nedanför slottet och den stora mängden av unga lindar fyllde luften med stora fräscha lövkronor. Alla de gamla träden verkar nu vara utbytta och man har inte sparat på mödan att få dem att överleva, alla har ett slanghål för vattning en halvmeter ut från stammen.
De allra senast omplanterade?
Det är gott om soffor, solgasset och det storkorniga gruset gör att man gärna pausar.
Vatten forsar ur den rosa stenväggen
och inga barn försöker bada i bassängen där vattnet landar.
En ringduva står plötsligt i gräset och visar sig från alla sidor och går sedan upp i en av de unga lindarna.
De har blommat för inte så länge sedan och i år har vi missat all lindblomsdoft, hur gick det till?
och här är det jäkla gruset vi ska igenom för att få vårt kaffe.
Här äntligen är ingången till våffelgrottan, vid foten av Kina slotts kök och matsalen som kunde sänka ner eller lyfta upp ett bord genom golvet. Vi har varit vid Kina Slott så många gånger att nu drar kaffet mer än konsthistorien.
Men visst är det märkligt att det här finns kvar.
Sen är det bara vägen tillbaks vi ska klara av. Vi mötte ingen mer person med rullator och då vi kom ut från kaféet gick ett par med rullstol nedför backen utanför. Vi hörde ingen kommentar från dem om framkomligheten, men om de gick samma väg som vi hade de ett helvete.
Den stora fria ytan i parken med dammar och fåglar var också väl besökt. Pojkens rörelse på bilden är något som (en del) djur lärt sig att fly undan från, att hämta upp en sten att kasta. Vi lärde oss i Skottland, där lösa hundar drog kring i flockar att om man vände sig mot dem och tog upp en sten från marken, så flydde de utan att man ens behövde kasta den.
Ja sen var vi tillbaks, vi hörde att man hurrade och ut marscherade fyra vakter i pickelhuvor (eller något hårt blankt) och Lasse suckade, det här var nog sista gången Drottningholm.
Kommentera