Det här med att komma nära vatten är inte så lätt om man bor i en förort till Stockholm och har man sen ingen båt själv eller är rädd för stora vågor får man inte så mycket kontakt med större vatten. Hur vore det att ta sig in till stan och gå runt Blockhusudden, det är ganska många år sedan vi gjorde det senast, där är vattnet nära. Vi parkerade vid den stora planen nedanför Thielska galleriet, här har vi varit många gånger men udden har vi inte gått runt sedan midsommaren 1950. Det kom vi på när vi börjat gå och jag kände igen mej från den gången, minns du, här satt vi och frös och väntade på soluppgången.
Lasse och jag hade ännu inte gift oss men ville vaka in soluppgången tillsammans och hade tagit oss till Blockhusudden, det kunde vara fint. Det blev sommarens kallaste kväll och natt och vi hade inte förberett oss med varma kläder och fick till slut ge upp. På vägen in mot stan passerade vi Sjöhistoriska Muséet och jag tror det hade varit festligheter där tidigare i juni för att vinka av vikingaskeppet Ormen Friske som skulle ros till Rotterdam och Paris. Frisksportförbundet hade byggt en kopia av det norska Gokstadskeppet och med 15 mans besättning skulle de göra resan. Minns inte om det satt affischer kvar eller vad som fick oss att börja prata om skeppet, jag tyckte att namnet lät lite larvigt och frisksport var för oss nästan lite suspekt. Vad vi inte visste var att skeppet just hade förlist utanför Helgoland i storm och alla ombord hade omkommit.
Här kommer Birka Princess smygande runt ett hörn.
Tillsammans med Yxmannen av Erik Grate väntar man på att den stora båten kommer alldeles intill.
Bakom rosorna finns ett kafé och det passade oss precis, här kan man sitta under fruktträd och se den intensiva sjötrafiken, fartyg av alla storlekar och hastigheter.
och sparvarna vaktar borden och allt som faller därifrån.
Då vi rundat udden är vi nu närmare infarten till Stockholm och
silhuetten av Stockholm skymtar i motljuset
och nu kommer en annan stor båt, Gabriella och sveper förbi alldeles nära oss.
De vitkindade gässen brukar samla ihop sig till stora skaror på olika ställen på Djurgården inför flytten söderöver.
Vi har rundat Blockhusudden, vi ha sett vatten och vi fick göra en dykning i minnesbrunnen. Hur var det nu, hade inte din chef Björn sagt något om en bror som omkom med Ormen Friske? Jag ser namnet på minnesstenen som visas på Wikipedia, Anders, döpte de inte sin son till Anders sedan? Jo så var det och Björn ville inte tala om sin bror, ingen utredning hade gjorts och hela olyckan hade blivit fegt sopad under mattan. Kalla krigets dagar rådde och Sverige oroade sig för ett nytt krig. Rune Edberg, marinarkeolog skrev en doktorsavhandling år 2004 om Ormen Friske och den rörde om och aktualiserade alla tolkningar av olyckan.
Hej! Jag heter Jack och är frilansjournalist, och har precis inlett researcharbetet med en bok om Ormen Friske. Jag har läst Rune Edbergs avhandling och en hel del annat, och letar just nu nya ingångar på materialet som kan hjälpa mig öppna dörrar och berätta nya delar av historien. Var det alltså så att Lasses chef hade en bror som var med ombord? Allt gott /Jack
By: kwasbeb on 25 november 2019
at 1:53 e m
Ja Jack, så var det. Björn Ekmans bror var en av roddarna. Min Lasse är död och Björn Ekman dog nog samma år som Lasse, Björn Ekman har två barn som jag inte har namnen på, en son och en dotter och med lite envishet går de nog att hitta och kanske de kan berätta något om varför Björn undvek ämnet ännu efter mer än 50 år. Nu vet jag väl inte vad din fråga till materialet är och kan därför inte säga mer, men eftersom jag levde den här tiden vet jag hur nyheten tuggades. Hälsningar/Britta
By: brittakarolina on 25 november 2019
at 3:59 e m
Britta, jag beklagar Lasses bortgång. Tack för din snälla hjälp med att förstå turerna. Du får gärna berätta mer om hur det var kring händelsen, och hur nyheten tuggades. Om du vill kan du mejla mig på jack@kwasbeb.se?
By: kwasbeb on 25 november 2019
at 5:27 e m