Brittakarolina's Blog

Strödda händelser utan annat sammanhang än att de är från några tidiga vårveckor.

Påskveckan har börjat, våren har gjort framsteg, påskliljor blommar i rabatterna utmed Centralvägen och jag är kluven i flera delar. En del av mej har plockat med papper i veckor och jag har sakta lärt mej rubrikerna för elräkningar, försäkringar, skatteverket, lånen osv. när jag samlat uppgifter för bouppteckningen och jag har tagit emot besök av nya ansikten som har  värderat lägenheten jag bor i, minst två olika ska det vara. Pappersarbetet uteslöt nästan allt övrigt tänkande och det var alltid något som behövde förklaras, men det är över nu, allt är lämnat vidare till skatteverket. Samtidigt har jag handlat mat och lagat till och pratat med folk jag mött, bytt till sommardäck på bilen och jag har märkt att livet går vidare, det struntar i att vi inte är två längre.

En dag hörde jag hur något ljud låg på men förstod inte varifrån det kom, jag letade i alla rum om det var någon apparat som råkat sättas på, som den gången rakapparaten låg och surrade i badrummet och jag ringde på hos Barbro för att fråga om hon också hörde något. Det kunde jag inte göra en gång till så jag tittade ut och det borde jag förstås gjort tidigare, det var lövblåsaren. Han blåste bort löven som trängt ner bland buskarna i gatuplanteringen och jord, löv och småsten for omkring i luften.Att göra plats för den nya grönskan var ett välkommet vårtecken.. Den här gången hade blåsaren både hörselskydd och något för näsan.

Den vackraste lördagen i mars fyllde Alfred år och han hade önskat att få gå till Vasamuséet, jag var medbjuden. Den dagen ringlade en kö ut över hela gårdsplanen framför muséet, jag har aldrig stått i en sådan förut. Det är åratal sedan jag var där senast och nu med två barn över 13 år var det roligt att själv titta på allt, barnen gick sin egen väg, läste på skyltarna och vi behövde inte vara bäst.

De måste haft rätt kul med alla undersökningar de fått göra, alla modeller och experiment Vasa givit upphov till.

En söndag hade antikvariatsbokhandlarna utställning i Konstakademien och där kan man fastna vid många bord. Alla visar upp sina specialiteter, dyrgripar och annat. Jag såg en engelsk bok om all världens pilbågar från en handlare i Manchester och gick ett varv till men när jag kom tillbaks var boken borta. Ett antikvariat från Färila hade två små blomsterböcker jag inte kunde släppa, svenska översättningar av Cicely Mary Barkers blomsterälvor, tryckta 1956.

En annan dag fick jag följa med Maire till hennes koloniland. Området kom till på Bo 85:s tid i Runby  och en sumpig våröversvämmad stenhård leråker valdes att hysa en modern koloni. Men oj, sa vi som bodde nära och ofta hade våra vägar förbi, hur ska de få något att växa där? Sen byggdes kolonistugorna och de var inga enkla redskapsförråd utan präktiga sommarstugor och priserna därefter. Området är nu 30 år äldre och det växer så det knakar i rabatterna, mycket jord och gödsel har förts på och ingenting är längre som förut. Maire har en odlingslott, alltså inget hus och redskapen förvaras i en låst jättekista.

Det var fortfarande lite kallt i skuggan, marken var inte mjuk överallt men krokusarna hade öppnat sig mot solen och flera grannar var ute och kollade hur vintern farit fram i planteringarna.

Sen en kopp kaffe i solskenet innan vårbruket börjar på riktigt. Det var en fin dag.