Genom att bo lite primitivt i en sommarstuga på mark som varit brukad i flera tusen år och sen övergivits och fått växa igen i mer än hundra, så kan man tydligare höra viskningarna som susar ur marken genom gamla stenvastar, fornåkrar och en del gamla tallar både de som ännu växer och de som växte för många tusen år sedan i myren. Jag räknar årsringar på de gamla tjocka Gotlandstallarna som sågats ner innan man gör en ny tallplantering och får dem till mellan 170 och 190. Till för några år sedan hade vi 6 tallar på tomten, de var redan gamla 1969 och med greniga kronor och tjock bark, fyra av dem lutade rejält det gör många träd här nere och de växer i sand.
En elledning går snett över tomten och den ger förutom el, trådar för fåglar att sitta på och GEAB ser till att inget växer in i ledningarna och rensar därför bort allt man befarar ska växa för högt. Det sker aldrig när vi är där och vi har vant oss vid att de hugger bort buskar och små träd utan att förvarna, men när vi kom ner våren 2010 hade de fällt en gammal tall och bara låtit den ligga.
Lite onödigt tyckte vi, den blev knappast högre eller yvigare, men nu låg den där och vi orkade inte flytta på stammarna.
2011 hade vi börjat oroa oss för de två mest lutande av tallarna, vad gör vi om de faller? Vi letade upp en trädfällare som kom med sina maskiner, en son och en till gubbe.
De fällde de två som lutade, tog av grenarna och riset, fyllde en container , lyfte undan stammarna
och sopade upp efter sej
och de tog även med sej tallen som GEAB fällt året innan.
Jag kunde se 165 årsringar i en av de nya stubbarna, men då var inte de många skikten i barken medräknade. Vi kunde andas ut, allt ris och ved var borta från tomten och alla stammar bortforslade och vi kunde sluta oroa oss för hur träden skulle falla.
Här dansar rabbisarna kring en av de tre kvarvarande tallarna, det syns att den lutar men
ändå blev vi helt förvånade förra sommaren då vi kom till stugan. Fjärde tallen hade fallit alldeles av sej själv.
Den stod inte så nära stugan så den fick ligga kvar medan vi tänkte. Lasse och jag var helt värdelösa för att ta hand om en fallen tall med rot i luften. Det blev Niklas som med såg röjde en del och försökte lätta på grenröran. Jag såg mardrömssnåret på håll men gick inte nära och samtidigt kom ett brev på posten från GEAB, de ville ta bort en gren på den numera ensamma tallen med gungan. Det var första gången på alla år som de förvarnade och de gav ett telefonnummer för att kunna nås.
Jag pratade med Geab och de lovade att inte bara stympa grenen utan såga snyggt och städa efter sej och inte bara ta ner grenen och låta den ligga. Självklart skulle de göra just som jag önskade.
När jag kom i år var tallgrenen snyggt avsågad men veden var kvar i form av huggkubbar i olika höjder. De låg huller om buller och ser ganska nätta och behändiga ut på bild men de var tunga som sten att flytta på. De hade väl tänkt att jag skulle vilja hugga upp dem till brasved i öppna spisen. Men nej tack.
Så nu har vi trä att ta hand om både här och där och hur det ska gå till är ännu en gåta. Jag har i år tagit mig fram till tallen som föll alldeles själv och förvånas över hur tunn och liten roten ser ut, stammen har ännu inget tvärsnitt och det ska en rejäl såg till att skapa ett.
En annan fråga jag undrar över är om de gamla Gotlandstallarna från de sista århundradena är av samma slag som de rester av tallskog från 10.000 år sen som kommer upp ibland vid plöjning i myren. Jag hade länge en stor bit liggande, hämtad ur myren åt fornborgen till. När började främmande tallsorter införas på ön?
Så det kan gå för gamla tallar…
By: seniorvinklat on 30 juli 2017
at 8:59 e m