På äldre dagar har Monica, ett kusinbarn letat upp mej, hört av sig och vi har fått kontakt. Under vårt aktiva liv visste jag inte att hon fanns och dessutom på nära håll. Hennes morfar Ture var en yngre bror till min far Edvard och han ingick i berättelserna om vad de gjort tillsammans som barn och han blev den av syskonen som struntade i att Edvard söp och därför minns jag min farbror Ture. Det var stor skillnad i början av 1900-talet hur man såg på nyktra människor och andra.
Plötsligt, strax innan allt är över, sitter jag här med levande släktingar, förutom Monica har jag Anna-Lena, Kerstin och Christina, min fars tre barnbarn i Mora. Genom att jag kom till lite sent har jag blivit nästan jämnårig med dem.
Monica är gift med Tollef, en man med en knappt skönjbar rest av norska i språket och vi träffas då och då…
Visa originalinlägg 211 fler ord
Kommentera