Brittakarolina's Blog

Fälla träd
Att bävrar fäller träd har väl knappast undgått någon och inte bara smala och slankiga träd utan till och med riktigt omfångsrika. De går rakt på och gnager stora stycken av veden runtom, tills trädet går tvärs av. De använder sen det fällda både att bygga av och att äta löven.
Rådjuren fäller också träd kan man väl säga men bara så länge de ännu är unga och barken fortfarande är smaklig, de ringbarkar träden så de torkar och dör. De faller inte första året men efter ett par vintrar finns inga spår efter dem.
Men vem kan tro att kaniner, de vilda rabbisarna som är så söta och skuttiga, att de skulle fälla träd också. Men det är vad de gör hos oss som bor på en sandåker där det finns urgamla jättetallar och oxlar och enar och som överlevt från före min tid.
De små rabbisarna förökar sig med rekordfart men decimeras varje sensommar och höst av flera pester, men medan de lever äter de det gröna ovan jord  och de gräver också hål i marken och äter rötter. De bor i komplicerade gångsystem djupt under våra fötter och på sommaren är det ibland svårt att se om ett hål leder vidare till ett kaninvåning eller om det bara är grunda matställen, om man alls ser hålen innan man snubblar ner i dem.

När djuren blir jättemånga och sommaren är torr och grönskan är sparsam blir behovet av rötter akut. En morgon kan man upptäcka fem hål under en enbuske, i en ring runt busken, inte längre ut än buskens omkrets. Får de sen hålla på så blir hålen fler och busken blir brun och faller till slut omkull. I början fyllde jag igen hålen när jag såg att de varit igång under natten och plattade till men det håller inte de hungriga borta, man kan ju inte vakta på natten och alla vintermånader o.s.v. så buskarna faller en efter en. Enträd med tjocka stammar, som funnits i mer än 50 år är nu på väg att bli de gulliga rabbisarnas nästa offer. Inte bara enarna går åt, allt med ytliga rötter  ger de sig på. Om de får tid på sig så blir det nog öken här.