Brittakarolina's Blog

Nu är stugan upplåst för sommaren och våren äntligen på plats utmed Långmyren på Gotland. Gåtan om vem som ville kolla huset, löste sig, jag hade blandat ihop larmbolaget och vårt nya försäkringsbolag. Deras besök tog  något mellan 20 och 25 minuter, sen kunde jag fortsätta att räfsa och nödtorftigt lägga igen hålen som rabbisarna grävt. Det går faktiskt lite trögare än förr med allt som behöver göras för att platsen ska se lockande ut. Både blå-och vitsippor slog ut på tomten, flera dagar senare än på mer skyddade ställen och i år fick jag se påskliljorna blomma, några som jag planterat men aldrig sett när de slagit ut. Det var knoppar bland vildtulpanerna men de blir nog utan beundrare i år.

Då jag kom var vägkanterna gråbruna och alldeles jämna och sköna att se, vastarna syns tydligare och särskilt nu när de återerövrats ur törnsnår och annat som gömt dem.

Här kommer orkideérna att trängas i flera veckor och allt annat tänkbart under hela sommaren. Men det är fint att se rabatterna utan blomster också.

I år var vägen från brevlådorna till oss bredare och beströdd med strandgrus, maskinerna i jordbruket blir större och större och behöver stadigare underlag. Jag gick en liten promenad i markerna för att leta upp en vitsippsmatta från förr och överraskades av ett kalhygge som öppnade sig helt oväntat. Rubb och stubb jämnat med marken och upplagt i enorma stackar, tjocka och smala träd om varann. I riset överst flaxade koltrastarna och försökte hitta sina bon eller något att äta, störda verkade de i alla fall. Den mjuka sandjorden hade gett vika för maskinen och där det förr var en cykelstig var nu helt sönderkörd mark med sjöar i de breda traktorspåren. Brutalt.

Jag skulle kunna beskriva vad som växte här och vad vi föreställde oss om de första som odlade den här marken. Sandjordarna var de första som odlingens människor började med under bronsålder. Men det känns som om det är bäst att glömma. Allt var nyss åtgärdat inget pågick och luften var tyst så när som på koltrastarnas skrik 

 Men en dag hade Gotlands Tidningar en helsida om något som såg roligare ut.

Det är bara någon kilometer härifrån, nästan grannar. De planterar vinplantor, det är ganska modigt men antagligen vet de vad de gör. De började för ett par dagar sedan och när jag åkte förbi igår hade de hunnit en bra bit. Det är det grönaktiga på fältet som är gröna påsar kring plantorna

Förr om åren fanns det påskliljor i dikena på många ställen, de verkade nästan vilda, alltid dubbla och tofsiga.

Här är de enda tofsiga jag hittade i år.