Skrivet av: brittakarolina | 15 juli 2018

Hamradagen

Jag borde tittat på allt fint man dukat upp för att fira just Hamra men solen gassade och jag såg ingen skugga någonstans på det stora gräsfältet bakom bygdegården, så jag ställde bilen utanför kyrkan och efter att ha hälsat på Annas och Svantes sten gick jag in i det svalkande kyrkorummet.  Vi har varit här inne många gånger men då har kyrkan varit full av folk som lyssnar på konsert och och jag har aldrig varit ensam  och tittat noga på allt som finns på väggar och golv.

Det jag minns från förra besöket var att Lasse inte kom in av egen kraft, först ett högt trappsteg och sen en enorm stentröskel, men innan jag hann börja tänka hade två starka karlar lyft in honom och rollatorn.  Hamra kyrka är inte den enda med en 40 cm tröskel.

Alldeles till vänster när man kommer in så hänger på väggen tre skulpturer som ser mycket gamla ut. Jag trodde kameran skulle kunna se hur fina de var men det var för mörkt.

Bredvid finns två kalkhällar också på väggen, den ena med latinsk text och den andra med runor i korset.  Att runstenar har kors är vanligt men hur vanligt är det att korset har runor?

Dopfunten är kyrkans äldsta föremål, den tillskrivs anonymmästaren Semibyzantios enligt den lilla handledningen som finns vid entrén. Färgrester på reliefen vet ingen säkert när de tillkommit, en del tror att de varit med från början, andra att de tillkommit under 1700-talet.

 

Triumfkrucifixet är skuret i ek och har varit färglagt.

En liten St Göran och draken

Åtta skulpturer, rester av ett altarskåp visar Marie kröning och sex apostlar

När vi för många år sedan gick in i så många Gotländska kyrkor vi orkade vill jag minnas att Hamra kyrka hade få skulpturer men Historiska Muséet hade desto fler. Har de skett en återlämning av av klenoder till de kyrkor skulpturerna varit avsedda för? Eller minns jag alldeles fel?

 

Ovanför altaret är en blå rundel med G III. Något har skett på G III :s tid, en renovering. Fönster och dörrar har inramats med draperingar som jag associerar till koppartälten.

Dörren till sakristian har fått tygsjok för prästen att passera när han byter om.

Ännu en skulptur, Smärtomannen, från 1400-talet.

 Hamras senaste inventarium, en minnestavla över 11 Hamrabor som omkom 1829 när de försökte rädda besättningen från den engelska briggen Alfhilde som strandat utanför Hamra.

Jag glömde att ta en bild på själva kyrkan. Uppgifterna har jag hämtat från Torsten Gislestams vägledning.

 


Responses

  1. Jag tror inte att jag har varit i Hamra kyrka, så det var intressant att få ser dina bilder därifrån. Visst är de fantastiska våra gotländska gamla kyrkorum.
    Kram, Ingrid

    • Ja Gotlandskyrkorna är en skatt och sköna att gå in i när det är gassigt utanför. Har väl inte sett dem så förr men visst förstår man hur kristendomen fick ett sånt starkt fäste uppe hos oss, med predikningar och alla bilder de visade på väggarna när vanligt folk inte kunde läsa. Ibland tror jag att vi är helt avkristnade men det är nog inte så. Man tror väl inte på allt men sättet att leva håller nog ett bra tag. Hälsningar Britta


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: