Det är en annorlunda sommar och det är svårt att hitta något som går att glädja sig åt, när marken har torkat och det är jobbigt att dra andan i värmen. Men när solen börjar dala blir det flera grader svalare, jag kvicknar till lite och går ett varv runt huset. Här är det alltid torrt så de växter som överlevt tidigare har hittat långt ner i marken med sina rötter och även om det knastrar under fötterna så står körsbärsbuskar och ölandstok, oxlar och tallar ännu gröna. Ekarna av ekollon från Djurgården som fått gro i glas för att planteras här har satt fart och ser ut som om de har allt de behöver. 
Marken är brunbränd och runt fötterna har de en uppvaktning av salmbärsrosetter. Så här börjar de och om vi inte gör oss av med dem så har de till nästa år tillverkat en heltäckande matta av sågvassa revor som vi inte kan ta oss igenom, de skyddar jorden från att blåsa bort och gör sitt jobb även om vi tycker att de är ett otyg att få innanför trädgårdsstaketet.
Havtornsbuskarna som vi väntat på och som börjat ge oss ge oss de orangeröda bären igen, har i år haft en lyckad blomning och pollinering så nu trängs bärkarten.
Vid knuten med stuprännan står Winchester Cathedral och blommar till synes obesvärad av torkan och hoppas det beror på att den har hittat ner till vatten och vill vara kvar.
Och så här ser det ut på den knastrande marken då ett par rabbisar letat efter något att äta.
Vad gör man med hålen utan slut som någon skapat under huset, sedan vi var här i maj Ett på framsidan och ett
på baksidan, ner vid och under plintarna
Det blev lite uppgivet mot slutet men rosen får ta oss förbi den dystra torkan.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera