Skrivet av: brittakarolina | 30 juli 2018

Regnet kom

Efterlängtat regn

Regnet kom och ganska häftigt. Jag satt i mitt svalkande tvärdrag i köket och hade bundit fast fönstret på glänt och när det det tog i och regnade på tvären kom jag på att fönstret i arbetsrummet var lite öppet. Skyndade dit och där flög papprena som fladdermöss i rummet och de som inte flög badade i en flod som vällde in genom fönsterspringan och redan mötte mej på golvet.  Sen hörde jag ett brak och trodde det var åskan men när jag kom ut i köket var fönstret vidöppet, snöret var avslitet, allt på fönsterbrädan var nersopat och papprena på kylskåpsdörren var borta och kunde senare plockas på balkongen. Jag fick igen fönstret med viss möda och golvet var en sjö. Torkade så mycket jag kunde och såg på telefonen att jag missat ett samtal. Det var från Barbro under mig och jag ringde upp men ingen svarade. Tänk om hon ringde och behövde hjälp, jag försökte igen men sen gick jag ner och ringde på hennes dörr och ingen öppnade. Vad gör jag om något hänt henne?

Kanske Kerstin bett henne att komma och dricka kaffe, jag hörde röster längre ner i trapphuset, låste min dörr och åkte ner. Där stod Barbro (guschelov) och Kerstin och de andades ut, Barbro hade hört braket i mitt kök och trodde något hänt mej och ringde både i telefon och på dörren, det hörde inte jag när jag hastade runt med handdukarna och torkade. Kerstin som just kommit in utifrån var genomblöt och befriades från att lösa problemet och slank in till sej och sen tog Barbro trappan och jag hissen upp och allt blev lugnt i huset igen.

Ska nog inte önska vackert väder igen, tycker vi har fått nog av den varan. 

Här kommer en flod nedför Karbergsvägen

Ser att Gotland äntligen fått en ranson av det livgivande vattnet.

Köksbordet innan allt gick i golvet. Vi uppmanas att dricka mycket och ta en liten sked salt ibland. Har nog aldrig druckit så mycket vätska som under de här värmeveckorna.

När jag var mycket ung läste jag en bok av Louis Bromfield som hette, När regnet kom. Den gjorde ett starkt intryck på mig och jag känner fortfarande den kletiga fukten på skinnet efter den. Minns inte längre exakt handlingen, mitt ex är tryckt 1944 och jag minns egentligen bara hur den fångade mig. Jag har dessutom bundit in den och vägrat låta den gå på tippen, jag slår upp sidan 13 och minns faktiskt men nu är det nog dags att läsa om den.


Responses

  1. Fina grannar! Vackert skriven text.

    • Tack Eva, ja lite koll har vi på varann men inte så mycket att det blir tungt och det kan hända mycket vi inte har en susning om.

      • Det låter som ett utmärkt förhållande med grannarna tycker jag.

  2. Nya äventyr!
    Även i Bålsta har det nu kommit 35mm sedan söndag morgon.
    Det var nog räddningen, även om dagens åskväder var lite väl närgånget….

  3. Oj och här har det inte hörts ett knyst och inte en droppe regn idag. Skönt i alla fall om marken blir grön igen.

  4. Nu är det dax igen med regn, här är dagens bombardemang vid 14-15.00 tiden!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: