Blåsten lugnade sig en dag och jag kunde elda upp riset som väntat på en tändsticka ända sedan i våras. Nästa dag tog vinden i på nytt och jag for till Hoburgen. Sedan jag kollat att björnbärssnåret var väl avplockat, gick jag vägen söderut förbi burgarna till närmaste udden. Rivet står det på kartan. Marken består av småsten.
Vattnet är nära och bryter med vitt skum mot strandstenarna , det blåser hårt men är inte kallt. Jag kollar utåt vattnet och ser att något sticker upp men ser inte vad, tänk om det är sälar.
När ska jag en dag verkligen få se vilda sälar? Det är inte sälar, jag låter som vanligt kameran vara kikare och den säger att det är skarvar. Skarvarna håller numera utkik längst ut på pirarna i alla (många) hamnar.
Många skarvar, de står flera på samma sten och jag ser inte vad de står på längre ut men de står tätt. vinden skakar kameran och jag har inget stativ med. Jag hittar en buske men den ger klent stöd.
Fåglarna är för långt ute i vattnet, händerna skakar och förr låg här uppdragna träbåtar i olika upplösning att titta på, nu är det fint och städat och inte ett enda grått strandfynd så långt ögat ser.
Jag vänder och går tillbaks, det är sned motvind
Här nere i skogen håller fågelfolket till när de märker flyttfåglar som fångas i nät mellan träden.
Södra sidan av Hoburgen
Brittakarolina's Blog 
Så fina bilder från en miljö, som är helt obekant för mig! Ödsligt och storslaget, med stenformationer som verkligen för tankarna till en borg. Det är något kusligt med skarvar, i synnerhet när de sitter på skäret lite utanför min strand i Finland och håller sina vingar utbredda.
By: stina Bäckström on 15 september 2018
at 4:28 e m
Stina, här är nästan lika exotiskt som andra sidan av jordklotet, bara kom.
By: brittakarolina on 15 september 2018
at 4:47 e m
Underbara bilder!
By: Eva on 15 september 2018
at 4:42 e m
Tack Eva, det är vackert här.
By: brittakarolina on 15 september 2018
at 4:51 e m
Fina bilder som sagt, ja Gotland känns ibland som ett annat land, helt klart.
Enda nackdelen för mig var att jag gjorde lumpen på 78-79 under vintern, där, den vintern var verkligen inte angenäm! men somrarna….
By: Mats on 16 september 2018
at 10:42 f m
Hej Mats och tack. Det där med lumpen kan då färga av sig rejäl, du är inte ensam. Vår äldste f.57 gjorde lumpen i Visby antagligen vid ungefär samma tid som du och efter det lovade han att aldrig mer sätta sin fot på Gotland. Jag minns inte hur länge han höll ut men efter några år tror jag att en tjej ville
se ön och då bröts förbannelsen. Det är ljuset som gör ön så exotisk och språket.
By: brittakarolina on 16 september 2018
at 9:41 e m
Haha, ja det låter mer eller mindre som min historia! Jag är född 1959, och hade varit på Gotland med mina föräldrar många gånger i barndomen. Men efter våren 1979 och muck tog det hela 21 innan jag kom dit igen!
Språket är ju svårt ute på landet, tycke man då i lumpen iaf. Men senare år har vi mest varit i Visby och där finns knappt några gotlänningar längre, iaf inte dialekten.
By: Mats on 17 september 2018
at 8:50 f m
Man får inte blanda ihop Visby med Gotland. En gång när jag pratade om en person som jag trodde var gotlänning (dialekt och adress) fick jag som svar: jahaja, men då är han Visbybo. Muren och kriget skiljer Visby från gotlänningarna.
By: brittakarolina on 17 september 2018
at 11:39 f m