Bloggen har blivit lite gammal, vädret skiftar snabbt i mars och det har hunnit både snöa, regna och frysa till flera gånger sedan bilderna kom till.
För en vecka sedan sånär som på en dag ville jag se de blöta stenarna på Bergianska fjället, det regnade på morgonen, snön var nästan helt borta, inga lövmassor skymde sikten, trädgården höll andan och väntade i sina knoppar.
Trappor och stenhyllor visar sig tydligt och här kan man gena upp mot stora fjället
Ännu en väg uppåt, en lite knölig brygga mot höjden
De vita små skyltarna säger att något är planterat, de lyser mot oss från marken åt vilket håll vi än vänder oss. Många buskar har funnits med länge och har hunnit bli höga och fått trädstammar.
Mossorna är som grönast idag, på breda stigens kantstenar.
Även träden är mossiga, Pyrus pashia fam. Rosaceae, fr.Himalaya
En lite elegantare trappa åt nordväst.
Trädet som tävlar i att blomma mest och bli det vitaste i maj. Manchurisk bärapel. På marken under
blommade vintergäck men i det mulna vädret öppnade de sig inte.
Isen ligger ännu på Brunnsviken men ögat i källan bredvid trädet är öppet.
Trollhasseln har redan blommat länge men lyser fortfarande på ön i Japanska dammen.
Här och där ligger minnen av terrasser från Wittrocks tid. Dammen som skulle rymma sötvattensalger, men som blev hem åt den röda näckrosen.
Vita, rosa och röda blommar de små dvärgcyklamen och har nog gjort det redan under snön. För ett år sedan visste jag inte att de fanns, vare sig som form eller så nära, men vid en rundvandring med Stina visade hon mig underverken.
De här ger samma glädje-kick som tussilago eller blåsippor men de är ännu tidigare.
Växter som skyddas mot solbränna
Rhododendron som laddar för blomning med vitrosa klockor.
Just då jag skulle lägga in bloggen, petade jag till ett glas bredvid datorn och allt i glaset rann ut över tangentbordet. Då blev det inget inlagt den kvällen. Vanligen knuffar jag ut kaffe över tidningar och böcker men nu var det sockerhaltig dryck, ett helt glas. Datorn ville inte längre och väntan till måndagen blev lång då jag kunde lämna in den för försök till upplivning.
Vad gör man utan dator? Nu får du tid att väva sa Birgitta, ja så blev det. Nu kan du byta till Mac, sa Karin. Byta dator – och bilderna då? Vad kan det här kosta? Sen kom en kallelse till tandläkaren och nästa dag en räkning för bilförsäkring. Hilmas väggklocka stannade, den kan bara lagas i Borensberg. Nu måste jag nog ringa Gösta, han flyger i USA i mars, men man ska kunna nå honom på Japan-numret. Han svarar inte. Nu är det vi som ligger timmar före i tid, annars är det Japan som har morgon före oss. Han såg att jag ringt och hörde av sig. Jag går på flygskola, sa Gösta, flyger in mig på ett plan som tar tio passagerare. Jag har fem japaner med mig, de tycker om det här planet. I dag kom ett meddelande att datorn fick hämtas. Tangentbordet gick inte att rädda, det tillverkas inte längre och finns inte som reservdel, annars var allt ok. Det blev inte den dyraste räkningen och jag fick ett löst tangentbord att knappa med, det ligger hyggligt ovanpå det gamla .
Oj, oj – motgångar och livets små förtretligheter! Tur att det fixade sig med datorn, så att vi får beundra stenar och mossor på fjället! Jag är så imponerad av ditt ”kameraöga” och hur du kan fånga den fuktiga stämningen!
By: stina Bäckström on 14 mars 2019
at 10:23 e m
Tack Stina !
By: brittakarolina on 14 mars 2019
at 10:56 e m
Tur att det gick att ordna med nytt tangentbord utan alltför hög kostnad. Värre blir det kanske med tandläkare och bilförsäkring. Håller med ovanstående om hur skicklig du är på att tolka stämningar. Jag älskar de där minicyklamen.
By: Eva on 14 mars 2019
at 10:39 e m
Tack Eva ! När jag fått tillbaks datorn och lugnat mig något, skruvade jag lite på väggurets läge mot väggen och satte igång pendeln och den går fortfarande. Den FÅR inte stanna. Minicyklamen är det mest överraskande som hänt mig efter orkideerna på Gotland då jag var 17.
By: brittakarolina on 14 mars 2019
at 11:27 e m
Härligt att höra att vägguret inte givit upp! Måste undersöka om det finns minicyklamen att få tag i. De är verkligem bedårande.
By: Eva on 15 mars 2019
at 2:02 e m