Skrivet av: brittakarolina | 22 mars 2019

Måleri och textil i Väsby konsthall

Saffranskrokus av Moschiri

Konstförening nr 2, den aktiva visar just nu verk av två konstnärer Annelie Krantz och  Hoschang Moschiri fram till 31/3.  Läste i lokalbladet att en av utställarna arbetar med textil och det ville jag se. Textil är ett vidlyftigt begrepp som  har slumrat riktigt hårt under nästan 30 år och om det finns en pendel för textil, så har den börjat röra sig.

Konsthallen i Väsby har en fin lokal överst i det vackraste huset från Väsby storhetstid, den består av två rum och vilket av de två man börjar med beror på en slump.

Jag började med Hoschang Moschiris måleri. Men kära nån, det är ju björkar på alla bilder, men hur har han tänkt?Jag läser på nätet att Hallands kulturhistoriska förening gjort en utställning ”Älskade björk” och skriver : Björktavlor är en del av vårt kulturarv som nästan har försvunnit. Denna en gång så folkkära kulturyttring  erkänns idag varken som folkkonst eller finkultur – men har en egendomlig förmåga att väcka frågor. Det gjorde den.

 

 

Hoschang Moschiri är född i Iran, har utbildat sig i Sverige och arbetat som bildlärare, filmare, satirtecknare i Västerviks tidning, illustratör och målare och det var glatt provocerande att möta hans behandling av björken, är det en hyllning av trädet eller kan jag hitta en annan mening i de tusen stammarna med sina ögon? Jag läste Moschiris berättelse om sin bakgrund och glömde nästan bort att jag gick till konsthallen för att se textil.

Gick till det andra rummet där Annelie Krantz från Ockelbo visar sina textila bilder.

De här bilderna är stora och inte broderade.

Jag uppfattar gången som att Krantz har färgat väv , ibland äldre dukar vävda i dräll eller annat mönster, klippt väven i mindre bitar och inspirerats till broderi kring och över den slumpmässigt fördelade färgen. Vackra stygn, mest i svart och vitt och där dukens mönster ibland får vara med och bilda bakgrund.

Några broderier hade botten med grått. svart och orange,


Här har bottenmönstret i duken fått vara med

Annelie Krantz var inte närvarande och jag har missat om hon berättat om sina verk, min tolkning av broderiernas tillkomst kan vara helt galen. Kanske inte bästa sättet att se två så olika konstnärer samma dag.

 


Responses

  1. Båda utställarna fascinerar! Björken som motiv har väl närmast degraderats till hötorgskonst – här kommer nu helt nya infallsvinklar! Spännande, och säkert är det så, att man måste komma ”utifrån” för att se på våra björkar med fräscha ögon…
    Textilerna blev jag också helt tagen av! Heja alla brodöser och textilkonstnärer – nu randas nya tider!

    • Tack Stina för att du läst. Och just precis så blev det. Björkarna öppnade för hela konstnären
      och jag måste gå till utställningen en gång till och läsa de böcker han skrivit, ritat och klippt
      som jag inte hann med första gången. Där ligger på ett bord allt som varit viktigt för honom,
      hela hans uppväxt och väg genom livet (född 1951), mor och far kvar i Iran, mor har en mobil där
      bilden hon får upp när någon ringer är en älskad son som dog i kriget mellan Iran-Irak,
      ja en helt sagolik berättelse om hans väg som han gått största delen av i Sverige. Jag tror
      jag har kommit på vad som gör vissa människor så tilldragande, de är inte rädda.
      Det i sin tur kan vridas åt många håll och att möta en konstnär kan öppna stängda gluggar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: