I vår vill jag visa mitt backsippeställe för en vän och for därför ut till Calmare hage vid Fysingen för att kolla hur långt de pälsklädda raringarna kommit. Marken är köpt av ett bolag Savana och de visar hur de vill bebygga men tiden är ännu inte rätt. De har döpt området till Löwenströmska parken och jag tror det stod i lokalbladet att de tänkte städa i parken för att underlätta promenader.
Calmare hage ingår men den sköts av naturskyddsföreningen för där växer det tätaste bestånd av backsippor jag någonsin sett. De har fått variera sig fritt och har färger från blekrosa, nästan vit till mörkt blå och även formen på klockorna varierar. Backsipporna är inte sällsynta på grusig mark och växer gärna på gravhögar från järnålder men de blir inte kvar om slån och annat breder ut sig och täcker marken.
Här väntar de ulliga och hårt packade knopparna på sol och värme, ett par veckor till tar det nog innan backen lyser blå.
. Träden i den här skogen har fått växa och falla hur de vill, när de hamnar över en grusad stig, blir de dock kapade så att stigen blir framkomlig men resterna får ligga kvar.
En skog blir inte vacker av att helt få sköta sig själv. De städade skogarna från förr som man kunde gå genom nästan varsomhelst finns inte mer. Man gallrar och låter både ris och småträd ligga kvar . Ska man sakna att fattiga människor kunde ha tillstånd att hämta bränsle ”dra bångar” i skogen och på så vis rensade undan allt som gick att elda? Att lämna kvar en massa så att insekterna trivs, låter omtänksamt men jag tror nog mer att det det är för att städning kostar.
Isen är kvar på Fysingen men har släppt vid kanterna
och vinden sliter i vasstofsarna.
Kommentera