Just när våren tänkte öppna alla knoppar och hela naturen stod på tröskeln till den efterlängtade våren, fick jag uppleva ett avbrott i uppvaknandet. Jag fick sex veckors förbud att köra bil och blev fast mellan husblocken och det blev tydligt hur lätt jag förut förflyttat mig mellan platser och upplevelser. En bil tillför mycket. Man kan få råd inför alla avvänjanden men hur är det till exempel när man ska sluta köra bil? Hur och var köper man biljetter till bussar, spårvagnar och tåg? Biljettluckor finns ju inte.
Ännu håller jag mig ganska nära huset när jag själv förflyttar mig men märkligt nog har jag träffat flera vänner både gamla och nya de senaste två veckorna än jag mött under hela vintern. Jätteroligt !

Häggmispel igen, den var nyligen med, men här klär ett yngre ex väggen till vårt soprum.

Går man runt hörnet på huset kommer man ut till gatuplanteringarna och ibland slår allt ut på en gång och lyser upp. Östra sidan av Dragonvägen.

Västra sidan av samma gata i blåsten .

Rhododendron som kämpat sig upp på gårdssidan ur lera och nu har den sin rikligaste blomning. Den har visat att den kan växa även i annat än torv.

Mahonia är växten som aldrig förtröttas och den finns det mest av på vår gård.

När jag trodde alla körsbärsträd blommat över stod plötsligt ett rosa träd på Centralvägen i full blom.

Och i dag fick jag besök av Yoko, en riktig söndagshändelse.
Kommentera