Brittakarolina's Blog

Danderyd är sjukhuset man hamnar på om man bor norr om stan och är tillräckligt dålig. De sista åren har jag blivit ganska bekant med en del korridorer och hur man går för att nå vissa avdelningar. Det man känt och tänkt vid de olika besöken, kommer tillbaks och gör sig påmint nästa gång man går eller åker samma väg men lättnaden om man kan gå därifrån på egna ben är stor och skön. Ofta är det tomt och tyst i stora entréhallen när man går ut,  man vinglar lite och där vid en vägg står ett stort akvarium fullt av färggranna fiskar som rör sig sakta hit och dit. De ska möjligen ge oss en känsla av liv och kanske få oss att släppa tankar som mal. Jag stannar och försöker se om jag känner igen några sedan förra besöket men nej, det är länge sedan jag hade fiskar och visste vad de alla hette.. Numera har de flesta vårdcentraler akvarier fast inte av det här formatet och ingen doktor eller sköterska bryr sig om att skrapa alger från rutorna eller lyfter undan döda fiskar, akvariet är en inredningsgrej som sköts av en firma och den kommer inte varje dag.                                                      Då jag stannar upp på vägen ut ser jag att det ligger minst två hel-eller halvdöda fiskar och vilar på botten eller en sten. Döende fiskar berör mig illa, det tar ibland ett par dagar innan de ger upp. Och de här fiskarna är inte här för sin egen skull utan för att vi ska piggas upp.  

Jag läste i veckan (har helt tappat bort var) i något matsammanhang om medkänsla med djur och det stod ” det sägs att vi inte har medkänsla med fiskar för de har inga ögonfransar”. Kan det vara så? Därför ritar Walt Disney ögonfransar på sina tecknade fiskar.