Brittakarolina's Blog

En vecka i september på Gotland, nej bara fem dagar, klarar vi verkligen det? Dvs att förflytta oss, att hämta andan och att göra ett försök att återerövra själva marken från det vilda dvs rabbisarna. 

Sommaren har varit torr på sydligaste delen av ön och rabbisarna har haft ont om mat och betat av allt grönt ovan marken de har också grävt efter efter rötter så marken är gropigare än någonsin . Oxlarna har stora mängder av bär, träden lyser roströda på håll för bladverket har torkat och fallit och frågan, vad kan man göra av bären, var självklar. Karin slog upp och hittade oxelbärsgelé och efter lite tveksamhet plockade hon en omgång bär och lade in i frysfacket för att få dem lite ”frostnupna”.

Spår i skogen. Vi gick runt och kollade omgivningarna för att se om något förändrats och nu är traktorernas spår om möjligt ännu bredare än förut. 

Vi for ner till Norebodarna och mötte vinden från öster, det blåste alldeles hemskt.

Vi var ensamma ute och ljudet av vågorna och vinden var öronbedövande. Karin hade hoppats hitta strandkål med fröställningar, det hade hon sett bortom Nore en gång och vi böjade gå åt det hållet. Men mitt på planen där man lägger ut båtar stack det upp blågröndaggiga blad bland grässtråna och där  stod minst fem starka exemplar med fröställningar.

Strandkål har många försökt få att växa från frö men med klent resultat. Så många andra frön behöver specifik behandling för att gro. Undrar om strandkålens behöver passera någon sällsynt fågels mage för att gro? Strandkålen finns ju trots allt lite här och där utmed kusterna.

På andra sidan vattnet är Lettland och där finns många hus som ser ut som gotlandshus.

I sanden nära vattnet blommar marviolen (Cakile maritima) med ljusrosa blommor.

• och några kvarblivna sandsallatblmmor (Mulgedium tataricum) , det har förvandlats från att ha varit nykomling på stränderna till att kallas invasiv.