Skrivet av: brittakarolina | 15 september 2019

De fem dagarna

Vi fyllde svarta sopsäckar med grenar och ris och for till sopstationen i flera omgångar, syrenen som växt över huset halverades och getapeln som börjar täcka tvättboden och rosorna, blev av med många långa grenar.

 

Karin bar sten att låsa sanden under huset med, törs inte säga var hon hämtade den.

 

Här är öppet åt alla väderstreck och det blåser ofta och mycket.

Oket täljde min pappa när vi behövde hämta vatten vid bybrunnen i Stenby där vi hade en liten sommarstuga när jag var barn. 

Det kom regn efter den torra sommaren på öns sydspets, det spirade nytt gräs och nysådda åkrar på sand hade ett ljust blågrönt skimmer över den lilarosa sanden och som ingen färgbild i världen kan återge.

Vilda äpplen och päron lyste röda och gula från träd utmed vägen och torniga diken gjorde att de var helt onåbara.

Karin kokade gele av oxelbär, den blev tegelrosa och smakade utsökt och allvarligt av oxel. Den passade bra till varsin bit lammkött från Norrgårde och en sallad med smalbladig ruccola dvs (sandsenap Diplotaxis tenuifolia) från hamnen i Burgsvik.

Vi hann gräva upp en remsa av burgåkern och lägga ner alla saffranskrokusarna från i vintras och annat som är spännande att se om det gror.

 

Över oss svävade örnarna, de kommer ibland lågt och kollar vad vi gör och även om jag får tag på kameran genast så hinner de stiga flera våningar uppåt innan jag hittar dem i sökaren.

Karin och Helmer

Vi hälsade på i strandskogen  hos Annie och Helmer och beundrade årets stora valnötter och rosorna som bara fortsätter att blomma. Vi bytte växtböcker, jag lånade Annies Tulpanmani av Mike Dash mot Linnés flora, ett tecken på att jag måste komma ner en sommar till.


                                     Annie 


Responses

  1. Tack för tipset om oxelbärsgelé. Jag letade upp ett recept på nätet och vidarebefordrade till min syster som råkar ha en oxel full med bär vid sin tomtgräns. Hon har undrat om man kan göra något med bären, så nu är det bara att sätta igång.

    Och örnarna var häftiga!

  2. Hej Björn, helst hade jag ju fått med örnarna när de är nere och tittar nära på oss, en del är raggiga och en del nya och fräscha.
    Sen lät det som en möjlighet med mikron till växtpapper som du sa men formaten stämmer inte riktigt.
    Oxelbärsgelén blir stilig när den är färdig men det är lite grötigt på vägen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: