Skrivet av: brittakarolina | 16 september 2019

Dag fem

Foto: Karin Innan vi lämnade ön med sina höststädade åkrar och ännu oskördade majsfält, fyllde vi våra vattendunkar med brunnsvatten. Vårt vatten som har egen plats på kartan kommer upp lite vid sidan om platsen för 200 år sedan. Växtpressen får vi inte glömma, marviol, sandsallat och blåstång blev skörden och de ligger i press, en förskräckligt hård och tornig mållasläkting, sodaört som jag aldrig tänkt på förr kom också med. Foto:Karin

På vägen till Visby hann vi gå av i Lojsta och krama Ulf och Inger, sitta ner vid en kopp kaffe och inhämta senaste nyheterna om deras stora familj. Ulf är ett brorsbarn till Lasse och kombinationen Ulf+Inger har tillsammans gjort en historia som inte kan berättas på fem rader. Deras stora gotlandsgård har alltid varit full av barn och barnbarn, just idag var de ensamma. Tiden går och jag kan bara se Ulf och Inger som ungdomar men de har börjat känna av livets slitage. Lasse sa de sista åren, får man välja att bli sjuk någonstans, ska man välja Gotland, där gör de allt de kan. Samma sak fick vi nu höra av Ulf och Inger.

Bomull på kvist hos Akantus

På önskelistan för Visby den här hemresan stod en snabbtitt in på Akantus och likaså en snabbis i DBV.s trädgård. Hur fixar vi med bilen, är allt med parkeringsförbud upphävt nu när turisterna lämnat ön? Vi prövade att segla långsamt in i stan och aj där hade de gjort enkelriktat, men vi hade medvind, hittade en parkeringsplats och vi var plötsligt inne hos Akantus. Mycket folk, de stora kryssningsfartygen har inneburit en del för Visby, sortimentet har blivit elegantare, lite ”flott” och lite dyrare men man hittar fortfarande det som känns genuint och utvalt av ett känsligt öga.

Vid klosterbågarna, planteringar i grus och stensprickor

Hur tar vi oss nu härifrån till DBV? Gatan rakt fram upp till höger och där stod vi utanför grinden vid S:t Clemens utan att ha ansträngt oss. In genom övre grinden och nedför branten mot klosterplanteringarna, Karin såg genast strandkål i gruset, har de fått den att gro så ska väl jag också….. . det var tre stora plantor.

Foto;Karin

Vi satte oss på en tom bänk i solen och tog fram våra bredda smörgåsar, vi hade hunnit med det vi hade sett fram emot.
Blommande rabatter skymtade överallt, rosentrappans alla rosor flaggade med färg. De höga idegranarna som led av torkan förra sommaren hade friserats och nya skott växte fram på de rensade grenarna, de hade kortats in mycket men var tydligen räddade. 

Vilken fin resa vi varit med om !!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: