Skrivet av: brittakarolina | 29 april 2020

Inifrån

De flesta av bloggarna kommer till efter att jag varit ute någonstans och sett något nytt och nu när allt slår ut med väldig fart är det lätt att häpna inför allt det gröna, vita, blå, gula och röda som förändrar sig från en dag till nästa. Men när jag tittar på bilderna är de nästan desamma som förra årets och förra och….. ,  det märkliga är att bilderna blir lite enahanda medan de levande blomstren är vibrerande och nya.

Idag går jag ett varv inomhus+balkongen och ser vad som håller mej glad trots att Sverige går mot ekonomisk ruin och att döden står beredd att hämta både mig och många andra med hjälp av ett nytt virus. På balkongen har jag nu småpenséer, de klarar kalla nätter och ser ut att möta min blick varje morgon.

Liljekonvaljen i julveckan från Rappnes och Stina ville fortsätta att leva och fick två bär och de måste få mogna och plantan har hamnat i en balkonglåda. Bären börjar nu få färg och tänk om vi kan så en konvaljedunge nere på gården!,

Någon sorts havstulpaner som växt på ett sjöborreskal låg uppspolat i en japansk hamn, när Gösta skjutsade oss till havet.

Benjaminfikusen som jag beskrev för några veckor sedan har fått många blad som ännu är friska. Jag var riktigt orolig, den inte bara tappade bladen, de som satt kvar blev bruna men bara halva bladen, det har aldrig hänt förut. En till växt har tappad blad och resten blir bruna till hälften och sedan vissnar hela grenar i brunt. Det är den lilla runda buxbomen som jag passat som ögat på för att den skulle må bra. Jag har läst om buxbomsjuka och undrar om det kan vara boven.

Här är en annan växt som kämpar vidare inomhus och som tar tid på sig, rumsgranen. Nu tänker den göra en fjärde grenvåning och jag har inväntat att den lilla tofsen längst upp ska dela på sig och visa att den ska sprida sig åt fyra håll.

Om växterna ska leva vidare får man inte glömma dem och om de ändå vissnar så mår jag pyton. Det låter lite skumt att låta krukväxterna sätta betyg på mig, men det gäller nog allt levande.

Väven jag hållit på så länge med får nu många glipor tillslutna och det finlir jag hoppat över är det dags  försöka åtgärda. Det här är roligt och tiden flyger.

Karin har handlat mat åt mig i ett antal veckor men Gösta visade från Japan hur man gör ett nässkydd, Hittade ett tyg från IKEAS 1700-talssatsning för många år sedan, det skulle blivit rullgardiner på Gotland, men blev liggande. Gjorde ett nässkydd och använde den tidiga morgontimmen på Hemköp för 70+are och handlade själv. I hela butiken var vi väl 5 personer, ingen hade mun och nässkydd och ingen jag mötte, ingen i Väsby skyddar omgivningen. Det känns däremot inte bra.

 


Responses

  1. Munskyddet är verkligen fint!!!

  2. Den där väven kommer att bli så fin. Du måste låta oss få se den när finliret är klart. Det är hemska tider vi går till mötes. Allt känns så fullkomligt ofattbart.

    • Det är klart att den ska få visa sig, men många detaljer slank jag förbi och sparade att lösa med nål och tråd och nu sitter jag där och petar.

      • Det ser jag verkligen fram emot!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: