Skrivet av: brittakarolina | 08 juni 2020

Utmed ån

Marken och träden är gröna och nu är försommaren här, jag har inte gått utmed ån sedan i mars och då var ekarna just så kusligt svarta och knotiga som nakna gamla ekar utan löv är och marken var utan synligt liv.                  Nu blommar gräs och ogräs och kramar oss från båda sidor av gångvägen med buketter av gula och vita blomster.

De första jag mötte var kraftiga snår av skelört (Chelidonium majus), en växt jag annars inte kramar tillbaka, den har gul växtsaft som uppges vara giftig men som man förr sades bota en rads sjukdomar med.

Parken med de åldriga ekarna var förföriskt saftig och grön, delen nära järnvägen har har gallrats så att den består nästan bara av stammar och det är ekar av alla åldrar. En remsa av sand var lagd närmast utmed järnvägen, antingen en ny gångväg eller hade man grävt ner rör.

Hur gamla är ekarna? 300 eller 500 år? Vem planterade de äldsta och vem har låtit dem stå? Står de på Vilundas mark eller Smedbys?

Ryssgubbarnas tid är nu, de färgar vägkanter och obrukade fält lika gula som om det var raps.

Jordhögarna som kallats Moder jord har fått ryssgubbar ”all over”

Grafitti som syns både från gångvägen och från tåget.

Raden av hästkastanjer mittemot Marabou har plötsligt fått kraftiga kronor och alla blommade.

Hundloka

Ängskavle på åkanten

Iris i ån vid fästet till gångbron över till Marabou.

Jag ser att antalet bilder drar iväg så jag sparar resten till i morgon


Responses

  1. Skelört och ryssgubbar – man blir alltid en smula klokare när man läser dina bloggar! Växter som man har sett i hela sitt liv, men aldrig kunnat namnen på. Och jag som kommer från Finland har alltid undrat över namnet ryssgubbe, men som sagt inte vetat vilken växt det är!

    • Tack Stina, du hittar de snälla orden. Namn på vilda växter är det nog bara riktigt gamla människor som kan och det beror kanske på att på deras tid i skolan fanns ett krav på att man skulle kunna ett antal (inte stort, men dock). Det kravet finns inte längre och yngre människor har inte en susning, så du är i gott sällskap.
      Just nu ser det ut som om ryssgubbe är vårt enda ogräs, de flaggar i knallgult från alla lediga jordplättar och vägkanter och de visar musklerna om man skulle försöka bli av med dem. 7 juni 2013 hade jag en blogg om ryssgubbe.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: