Går utmed Väsbyån söderut och började vid Mälarvägens bro över ån och järnvägen. Vid en gångbro över till Marabou glimtar gula svärdsliljor fram bakom algrönskan. Svärdslilja (Iris pseudoacorus), Linné säger att kreaturen lämnar den orörd, när allt annat är uppätet.
Gräsen blommar och hör till växterna man sent lär sig namnen på – om ens någonsin.
Då man passerat en bredare bro över ån ligger en av Axel Nordells skulpturer i gräset, formatet framgår inte riktigt av bilden. Axel Nordell, skulptör levde, bodde och tillverkade sina lekskulpturer vid Harby gård i Väsby, läs mer om honom här.
Snöstjärnor av hundloka i gräset eller Queen Annes spetsar? Linné räknar upp olika landskapsnamn på hundloka och i Göteborg hette den ”Spokter”, vad är det för ord?
Här svänger ån in under järnvägen och en gångbro av trä följer med på ena sidan. Därefter är gångvägen inte längre hjulvänlig och det är lagom att vända och gå samma väg tillbaka. Solgasset bländar ofta när man går söderut och då man vänder ser ögonen en del de inte uppfattat längs vägen. Nära kröken där ån går in under järnvägen har Upplands landskapsfisk, den rödlistade aspen fått en lekplats. Aspen är en karpfisk som fått sitt namn av att fjällens mönster liknar aspträdets bark (Wikipedia). Man har gjort en småstenig botten på en sträcka av ån, där kan äggen ligga skyddade och med större sten har vattnet fått lite fors. Det var lågt vatten igår men ändå tillräckligt för att forsen skulle höras.
På en sten i bruset stod plötsligt en stor silltrut och visade sin vackra profil.
Silltrut Larus fuscus, den såg stor ut men hade gula ben, havstrut har röda ben.
Mera blommande gräs, ängskavle på åkanten
Åter i ekskogens skugga.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera