Vissa göranden som återkommit år efter år har till slut blivit en slags vanor man saknar om man inte hinner med. Dit hör bland annat : att plocka salmbär, åtminstone till ett litet kok, att se solnedgången från Grumpevik, cykla runt Salmundsudd, fika på Holmhällar, försöka dra upp de synliga nässlorna runt huset, kratta igen hål, hälsa på Annie och Helmer nära stranden, gå runt i deras trädgård och se den saftiga växtligheten som skiljer sig maximalt från våran. Det finns mer som blivit viktigt att göra och det växlar med årstiderna.
Plocka plocka salmbär
Vi gick längs kanalen där salmbären har nära till fukt och inte torkar lika lätt som på en vanlig vägkant. Karin hade kommit så nu var vi tre om att fylla ett par pytsar och det gick fort.
Att fylla hålen blev i år ett tyngre jobb. Vi tänkte att rabbisarna skulle tycka mindre om att gräva bland sjösten än i den fina sanden. När vi de två sista dagarna på vägen mot brevlådorna fick se hål mitt i vägen och rabbisar som tittade upp och som duckade när bilen kom, kan man undra om ens sten hindrar dem.
Karin kortar in min Coronafrisyr
Hälsade på hos Annie och Helmer, sedan vi sist sågs har Annie varit på andra sidan jordklotet och hälsat på en släkting till Helmer Ödman, en sjökapten som strandat på en ö utanför Nya Zeeland och som blivit kvar på riktigt.
Helmer
Vi for till Grumpevik för att kanske få se solen gå ner i vattnet med ett fräsande, kvällen var alldeles tyst, inga fåglar skränade 
men det blev inte som vi hoppats solen blev kvar i säcken och spred den rosa randen lite starkare.
Här vinkar vi av Selina som fått göra många resor till Visby den här gången men med morfar och farfar i baksätet har det gått fint.
Karins och min hemresa kommer senare.
Brittakarolina's Blog 
Kommentera