Skrivet av: brittakarolina | 08 november 2020

8 november

 

 

Söndag med blå strimmor bland molnen. Jag minns vår bröllopsdag utan Lasse för fjärde gången.   Vi gifte oss för precis 70 år sedan i Stockholms rådhus på Kungsholmen. Jag hade bott och växt upp i kvarteret intill och som den tidens barn var jag mycket ute och lekte. Runt rådhuset brunröda tunga och ganska fula byggnad fanns en låg mur och små gräsplättar innanför, muren gick att klättra på men var för låg för att vara en utmaning, så hela det kvarteret var ointressant. Bröllopet var mitt första och enda besök innanför rådhusets dörrar och det varade mindre än en halvtimme. 1950 var det snöglopp och idag har det varit något som påminner om sensommarvärme.

Jag for till Eds kyrkogård för att tända ljus för Lasse, det är ju också Fars dag. Vid grinden står den kraftiga Ornäsbjörken, de flesta löven har fallit men en slöja av guldgula och flikiga löv hängde kvar längst ner.

Trädet är högt och vackert växt, i kyrkogårsbeskrivningen står att ett antal Ornäsbjörkar hade planterats ”här och där” på kyrkogården, men jag hittar nu bare en.

Grenarna är helvita ända upp i toppen

Solens sista strålar lyser upp, innan den dyker ner bakom skogen i sydväst

och här klipper ”grannen” ner den yppiga rosen som blommade så fint i somras. Vid sidan om henne står en av de äldsta lindarna. Har försökt följa kyrkogårdens olika  årtal för murar och planteringar men de äldstas planteringsår hittar jag inte.

De flesta lindlöven ligger redan på marken men de här satt kvar och fick en sista förgyllning.

Lasses sten från Västergötland

 


Svar

  1. ❤️❤️❤️


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: