Brittakarolina's Blog

Ett par år har gått sedan jag senast besökte Botaniska trädgården i Uppsala. Den innehåller så mycket och jag måste bestämma mig för vad jag undrar över och sen får överraskningarna ta vid.

Orangeriet Linneanum såg jag i december 2017, den stora ytan med jättestora träkaggar i rader med alla träd som behöver skydd mot kylan. Den gången skördade man apelsiner och pomeranser. Var är träden nu ?

Finns ännu de blöta hålen, cementrör fyllda med vatten, där vi kan komma närmare de växter man annars behöver sjöstövlar eller båt för att se på nära håll.

Hur har fjällväxterna på Estelles skandinaviska fjäll spridit sig mellan och över över sten blocken?

Linneanums huskroppar bildar en innergård där man ställt ut de stora krukorna med träd och växter som på vintern får skydd inne i orangeriet. Flera av dem är hundra år och mer.

• 

Växterna runt väggarna på gården och på utsidan av södra flygeln är en botanisk utflykt i sig med hälsningar från olika världsdelar, tider och berömda växt-män.

Här står ett av Linnés fyra lagerträd som överlevt i kruka i 250 år.

Orangeriets södra sida med möjlighet att rulla ut (och in) de tunga tunnorna med träd från (och till) sina vinterplatser.

Cementrören med vatten har en egen liten inhägnad och finns kvar ! De gör det möjligt att se växterna på nära håll som vi annars behöver sjöstövlar eller båt för att komma nära.

Skavfräken

Från vattenväxterna är det inte långt till Estelles skandinaviska fjäll. Man ansåg på sin tid att Wittrock var fel ute då han tänkte plantera fjällväxter på de skapade fjällens breddgrad i Bergianska trädgården. Här visar man att det går visst.

De imponerande stora stenblocken har ofta en flat ovansida och det ger den mäktiga stensamlingen ett lugnt intryck.

Receptet för att lyckas med planteringen av de känsliga växterna innefattar stenen, jordmånen och vattningen.

Sommaren är kortare i fjällen och dvärgbjörken har redan börjat förbereda hösten med gulnande löv.

Trots att blomningstiden passerat fyller gröna växter upp de magra men skyddade prången

och breder gärna ut sig över stenblocken.

Allt överraskade egentligen och inte minst den enormt generösa sensommarblomningen som pågick i andra delar av trädgården och som ögonen till slut inte förmådde ta in.