Brittakarolina's Blog

30 januari, det är idag fem år sedan Lasse dog. Det går inte att fira, bara tända ljus och fundera över hur roligt det var att höra hans röst att vi bekräftade varandras existens under många år. Jag tänker också på förändringarna i samhället och det egna åldrandet som han slapp uppleva och det värmer när någon säger att de minns honom.

Helgerna är utstädade, de lysande slingorna på balkongerna är släckta och vi har fått en timmes extra ljus på eftermiddagen. Kvar ligger julklappar till och från våra familjer, vi kunde inte träffas till jul som vi hoppats, den enda som fick packa upp något var jag.

Tulpanerna har tjänstgjort som E-post-grattis och blev sen kvar och gav färgglädje en vecka i köksfönstret.

Renoveringar

av mig och mina hjälpredor påbörjades förra året, datorn var nog först ut. Niklas hjälpte mig att räta ut trassel och fixade ny dator och en stor skärm. Bilderna blir härliga att se i stort format.

Nästa renovering gällde min hörsel. Det gick inte från en dag till nästa. Det tog sin tid Jag har hittills varit foglig och trott att jag fått det bästa som kan uppbringas men har så småningom förstått att det finns klass-skillnader även för hörhjälpmedel. I så många år har jag inte kunnat höra musik vare sig live eller inspelad, när den gått genom mina hörapparater. Jag har helt enkelt vant mig av med att lyssna på det förvanskade och störande ljudet som musik omvandlats till, har sagt adjö till musik. Med mitt nyutvecklade jag ville jag nu få den sorts hjälpmedel som jag vet att även yngre personer förses med, audionomen såg tvekande på mig och sa, ”tror du att du skulle klara av det då”? Jag fick de eftertraktade hörisarna och förutom att de inte piper när jag kramar någon, så hör jag nu musik igen, både live och inspelad. Vilken överraskning !

Några avlagda telefoner som samlats i en skrivbordslåda, Den högra är dock ny.

Nästa renovering gäller mobilen. För några år sedan köpte jag en dyr mobil på ett extraerbjudande till reapris. Den tog lite tid att bli kompis med men telefoner har ju utvecklats väldigt fort jämfört med våra gamla väggfasta, så lite nyheter får man ju stå ut med. Den jag köpte var inte riktigt att lita på under hela sin tid men sista året blev den alldeles knäpp. Den kunde ligga någonstans och ringa upp telefonnummer från listan alldeles själv och med högtalaren på för hörselns skull och någon ropade, HALLÅ från där den låg. Jag visste inte i förväg vems nummer den valt och jag fick gång på gång be om ursäkt för mobilens tilltag. Det kändes dubbelt att behöva säga, jag har inte ringt upp dig och när Gösta tröttnade på att höra historierna om vad mobilen gjort sa han, du ska få en ny.

Jag fick en ny, den senaste och bästa och jag njuter varje dag av att den inte gör något som jag måste be om ursäkt för.

En renovering till är påbörjad, nu är det ögonen. Gråstarr ska avlägsnas, då kommer jag att få se klart och och allt kommer i ett nytt ljus. Men jag väntar ännu på att få en tid.

Kan man renovera en pepparkaksdeg? Eller måste resultatet bli det den var avsedd att bli? Till jul vill jag ha pepparkakor och jag brukar göra en deg som ska stå övernatten och få bra konsistens. Sen orkar jag inte kavla ut hela degen en kväll före jul och packar därför in den obakade delen för några dagars förvaring tills orken kommer igen. Orken höll sig borta, men kanske skulle jag försöka göra gingerbisquits av degen som nu var mer än en månad gammal. Vi åt sådana i Skottland, de är stora som handflator, upp-pösta och riktigt knaperhårda. I förgår kväll gjorde jag försöket, rullade stora kulor som plattades till och in i ugnen. De blev inte som de skotska men det gick fort och degen gick åt. Kanske renovering inte är rätt ord, nytt av gammalt? Klart ätbara.