Brittakarolina's Blog

Tänk att det kan vara så behagligt att gå på en trottoar där allt grus från vinterns sandningar är bortsopat.

Trots att stenläggningen är isfri och grusfri är det skogen som lockar och jag kollar om även min skogsväg är isfri men den ligger i skugga och är fortfarande en hal iskana. Tanken på ett par kvistar blåbärsris får vänta lite till.

Jag far vidare till parkeringen vid kommunens förråd och ser att gångvägen utmed ån är isfri. Bakom förrådets nät ser jag att man börjat åtgärda det gamla huset från folkparksområdet, det började falla sönder och räddningen kom nog i sista minuten,

Solskenet värmer och luften är stilla, det är vårdagjämning på gång och ån är full av vatten.

De gamla ekarna, undrar hur gamla de egentligen är, i hela den lilla parken på andra sidan stigen står nya ekar på tillväxt, en ekskog mellan järnvägen och ån och som inte har beskrivits som en märklig tillgång.

Och i ån simmar några fåglar jag inte sett så nära förut. De skyndar sig och när jag kommer närmare dyker de och är borta men kommer upp en bra bit därifrån.

.Vad heter den? Då öppnade den näbben och sa skraak skraak, den presenterade sig själv.

Storskrak och fru, är de bara på besök och mellanlandar på väg norrut? Ser två par.

Flera små snabba knipor hastade hit och dit och dök och var borta.

Jag spejar efter växtlighet på marken, inga blåsippor mellan ekarna eller tussilago i lerhögarna, det är ännu kallt i marken kring ån, hasseln och alen är de enda som solen har väckt.

I en avbruten björk sitter en randig katt och håller utkik. Konsten utmed ån som skapats av namnlösa konstnärer mår dåligt av det skiftande vädret och lever olika länge.