Brittakarolina's Blog

Det är gassigt och varmt och Midsommardag. På förmiddagen gick det att vara ute och jag fyllde en del hål som rabbisarna grävt men sen blev det för hett. När det började svalna mot kvällen ville jag höra vågbrus och då jag numera använder en rollator är det inte lika lätt som förr att nå vattnet. Vid Norebodarna kan man köra bilen ända ut på hamnplanen och där brusar de enorma popplarna och i en bukt fylld med doftande släke frustar vattnet och pulserar som långsamma hjärtslag. Vi har brukat åka dit för att ta avsked när vi varit på Gotland en tid och då är säsongen slut och platsen öde.

I dag var platsen inte öde, många parkerade bilar vid infarten till hamnen och på planen bakom strandbodarna stod tält i olika storlekar resta. Men ljudet av vattnet stänger ute andra ljud och man upplever sin litenhet bredvid havet. Finns strandkålen kvar?

Ja där sticker den upp bland strandråg och andra strån, blågrön och veckig och den blommar..

Där ligger Heligholmen med sina raukfält. Dit ut rodde man med en av pensionat Holmhällars roddbåtar för många år sedan, en del vandrade på revet över till ön, men flera drunknade i virvlarna vid sidan om revet. Nu är ön en oåtkomlig dröm, men jag har varit där.

Det är oxtungans år, den blommar på alla magra marker och gör dem blå.

Närmaste grannen över vattnet är Lettland, nästa söderut är Litauen och innan man kommer till Polen är Kaliningrad inklämt. Före andra världskriget semestrade badgäster från Sverige på sandsträndernarna mittemot oss, under och efter kriget flydde ester och letter från sina länder och stränderna befolkades med semestrande ryssar och nu när balterna gjort sig fria, ska vi då oroa oss för att . . . . . .

Strandkålen blommar, blommorna är inte så tydliga men en del frökapslar syns.