Brittakarolina's Blog

Vildkanin – Rabbis
I korthet: Vildkaninen anses härstamma från Spanien (och västra Frankrike) och spreds över Europa av romarna.

I början av 1900-talet planterades den in i Skåne och på Gotland 1915. Här kallades den rabbis och det hänsyftar på engelskans ord för kanin – rabbit.

En brittisk invandrare till Australien, Thomas Austin planterade 1859 ut 24 vildkaniner och de spred sig mycket snabbt och när man ville hejda tillväxten med jakt, förslog inget. Kaninerna underminerade marken och mellan 1891 och 1907 grävde tusentals arbetare ner ett stängsel 325 mil genom landet för att vildkaninerna inte skulle sprida sig även till Västra Australien. Det hjälpte. (Martin Landin, 24 kaniner fyllde Australien)

Då man läser om vildkaniner i Storbritannien och på Irland säger man att de infördes på 1100-talet av Nordmän för att ge kött och fina skinn och man avser då Normander från Normandie..

De håller sig gärna på öppna sandiga marker, där de kan gräva sina gångar, det tunna jordskiktet som håller sanden kvar punkteras av deras grävande och sanden ”blöder” ut.

Det börjar med gropar, en del gropar växer som gropar och en del blir en ingång till deras tunnelsystem.

Om man fyller igen groparna med grövre material, öppnar de nya hål bredvid.

De äter växter, kål, säd och rotfrukter och knoppar och bark, ibland även svamp. Men de äter inte nässlor, tistlar, rotskott runt syren eller salmbärsrevor. De har kraftiga framtänder som växer under hela deras livstid och de behöver slipas ner så de måste helt enkelt använda tänderna och då passar bark bra.

De är mycket renliga och putsar sig gärna och ofta

Det har alltid funnits spännande händelser för små pojkar att sitta och minnas i efterhand, man sköt kråkor där de fanns i överflöd, man sköt råttor på olika sopstationer och här på Gotland sköt man rabbis, kanske också råttor och kråkor. När jag läser minnena om dessa jakter är väl omdömet från skyttarna att skjuta skadedjur med luftgevär decimerar inte antalet i stort, det räknas som underhållning. Om skotten ska döda krävs andra vapen och då behövs tillstånd och det blir dessutom för dyrt.

På Gotland var det skottpengar på rabbis och man lämnade in kaninöron på kommunalkontoret, de skulle vara torra och två för att räknas, uppträdda på en grenklyka och förr om vårarna hittade man tomhylsor i gräset efter kaninjakt. När skottpengarna så småningom inte täckte utgiften för skott, slutade man skjuta

Vår tomt ligger på den så kallade Litorinavallen, en vall av sjösand som kastats upp runt de de höga delar av Gotland som stack upp över vattnet för ett antal tusen år sedan. Den vallen har flera meter ner till kalkhällen och här vill rabbisarna vara. När vi kom hit för för mer än 50 år sedan, fanns rabbisarna men det är först på senare år de kommit oss riktigt nära, nu bor de under huset, friggeboden och förrådet och de äter upp allt grönt som växer (sånär som tistlar osv.) och de har förvandlat vår grönskande oas till något som liknar öken.

Det är obalans i naturen och den lilla balans som rävarna stod för har också blivit rubbad. Genom att rävarna tar små rådjurskid och rådjuren är önskvärda som bättre köttbitar, skjuter man mer rävar. Förr var det rävarna som försåg sig med rabbis men de är nu mycket färre. Och i år är rabbisarna enormt många.