Brittakarolina's Blog

Vägen söderut mot Elfsunda hamnar jag ofta på och bilderna därifrån blir lätt upprepade. Den märkliga ekdungen utmed ån imponerar alltid både med och utan löv. Gångvägen är plan och man har sällskap av ån och järnvägen ända fram till Elfsunda, där ån svänger in under järnvägen och våra vägar skiljs.

När ån är full av vatten under senvintern eller efter ihärdiga regn ser den ut som en flod, när all den skräpiga växtligheten längre ner mot botten är dold och kanterna ser städade ut.

Ibland får man sällskap med ett par änder men det är glest med simfåglar, kan det vara minken som hämtar de lättåtkomliga äggen och gör fortplantningen lönlös för fåglarna? Den här gången visade ett par knipor sina snabba dykkonster och dök hela tiden upp någon annanstans.

För en måttlig vandrare finns ingen runda att gå när man följer ån, man får vända och gå samma väg tillbaka. Men då ser man allt i annat ljus och sådant man inte la märke till i motljuset. Axel Nordells skulptur sitter just nu och speglar sig i vatten, det är en fin placering, vi är mest vana vid att se den i en grön sumpig grop.

Vissen vass

Ån under Mälarvägsbron vidgar sig och gör en liten sjö. Kanterna och träden är rensade och vi glömmer den igenvuxna sommarån täckt av gula näckrosblad och vass.

Pilar av något slag har blivit kvar eller är planterade? Men visst är det fint just nu när man ser vattnet, snart sjunker det undan och inga skepp tar sig igenom.

ån fortsätter