Brittakarolina's Blog

Rensdammarna har funnits några år och till en början hade de öppna vattenspeglar men med åren har ytorna vuxit igen med vass och annat grönt som trivs på grunda vatten. Höstens och vinterns ihärdiga regnande har gjort Väsbyån bredare och gömt de skräpiga kanterna och rensdammarna visar upp vattenspeglar igen.

Det lilla pumphuset är fint, ser ut lite som en kiosk eller lekstuga men har ingen öppning för försäljning av glass eller kaffe. En smal bänk på ena sidan av huset verkar inbjuda till att slå sig ner men kan ha något helt annat syfte.

En skylt utmed dammkanten berättar vad vi har framför oss, men texten behöver förstoras.

Sothönsen simmar omkring och är skimrande svarta som ett par stenkolsbitar och ser hemmastadda ut i dammen.

Jag följer järnvägen norrut med sikte på Barockparken. På slänten ner från järnvägen där solen gassar ser jag mina första tussilago för i år, inte bara en utan hela slänten har hunnit bli gulprickig.

Barockparkens gamla lindar ser renrakade ut, inte alla men det kanske finns något arboretiskt syfte (?) eller man kanske inte hunnit med alla träd än.

Den livskraft de gamla träden visat sig ha kvar är sorgfälligt bortknipsad men ska nog ge en grön slöja kring träden senare i sommar.

Kring foten av de gamla lindarna är marken lysande gröngul av små vårlökar. Har de sällskapat med lindarna ända sedan de planterades för flera hundra år sedan? Vanlig vårlök heter Gágea lútea. En gammal vers som inte släpper taget och som Birgitta drog då det var aktuellt för barn att lära in latinska namn på växter till de obligatoriska herbarierna: Gagéa lutéa, Primúla verís, när barna är lea så ska dom ha ris. Nu tror jag kanske att de små mikrovårlökarna i Barockparken i stället kan vara Gágea mínima, dvärgvårlök.

Väsbyån på sitt slingrigaste lopp, det som är önskvärt men det renar inte det förgiftade vattnet.