Brittakarolina's Blog

Nyår med Murrays, vår ”first foot”

Om någon känner igen det här, beror det på att jag  berättat det en eller flera gånger förut, men det hör lite ihop med dagen.

Vi bodde i Skottland i ett småhusområde för mer än 60 år sedan och när det blev jul, hände ingenting, cementblandare och tyngre arbeten i området upphörde inte att låta och ingen var ledig, man jäktade inte med kakbak vare sig före eller under juldagarna. Man firade inte jul i Skottland men jo, den katolska familjen gick till midnattsmässan, och det märktes ju inte på dagtid. Däremot såg man fram emot att fira Hogmanay dvs Nyårsafton och Nytt år, det var verkligen något att fira.
Familjen Murray hade tagit som sin uppgift att göra oss hemmastadda och smälta in i det skotska livet, så de bjöd in oss på nyårsafton för att fira årsskiftet
Jag minns inte längre vad vi åt men vi drack hembryggt fläderbärsvin. Och det var inte bär från äkta fläder utan från den röda druvflädern, den man ska undvika och det smakade som druvfläderbusken luktar, det vill säga lite vämjeligt..
När klockan närmade sig 12 rörde sig några enstaka personer utanför på Ferndale Drive och de styrde mot äldsta parets hus i raden och ett par andra ställen. De var säkra ”first foot”, utskickade av vänner eller någon som ville att de inte skulle missa att få en ”first foot”.
När nya året börjat får man inte lämna huset förrän man fått en första besökare, en ”first foot”   och     den ger då välgång åt huset och bör ha med sig något symboliskt, som ett stycke kol, en fisk eller något av silver, men det går också med något annat livsnödvändigt som huset inte ska lida brist på under det kommande året. Kol var bränslet den här tiden, alla brasor eldades med kol, fisken var Arbroath Smokies dvs varmrökt haddock (kolja), vi var nära Arbroath på östra kusten och som silver passade en slant.

Strax efter klockan 12 hade grannen längre ner på gatan tydligen kommit loss och knackade på hos Murrays, han var journalist och hade med sig en bok till Jimmy Murray och fick som tack ett glas whiskey. Nu hade whiskyn kommit fram. Vädret ute var milt, ungefär som här nu, ingen snö på marken och de små gräsplättarna framför husen skimrade i grönt. Efter en stund vimlade folk utanför, herrarna utan kavaj och flera bar på en whiskey flaska och man gick från dörr till dörr och fick och bjöd varandra på en dram och önskade Gott Nytt År och såg till att alla kunde komma ut ur sina hus och man var ”first foots” åt varandra.
Murrays följde oss sedan över gatan hem och blev därmed vår räddning och vi fick en stor kolklamp.   Att inte få en ”first foot” var ett dåligt tecken och man kunde höra senare i speceriaffären hur man konverserade med kunderna och frågade artigt om man haft någon first foot och då gällde det att kunna svara ja.

Tänk om jag skulle skaffa något drickbart och gå ner till min granne Barbro vid 12 och sen går vi båda ut och ringer på hos de andra grannarna i huset och skålar. Jag prövade min idé på Karin. Men du måste väl först ta reda på om Barbro är vaken så dags, jag tror inte att någon gillar att öppna i pyjamas. Nej det kanske inte är självklart att det vore så lyckat. Ja nu blev det inte så, annat kom i vägen. Pratade med dottern om de fantastiska nyåren på Ferndale Drive och hon sa, ja, ja jag vet, jag har ju fått höra det där under hela min uppväxt. Jasså, ja då är det väl bra att ha en blogg. God Fortsättning på Nya Året!