Brittakarolina's Blog

Vi återvände till Gotland för att få skorstenen rensad, så barn och barnbarn som snart kommer, ska kunna tända en brasa om vädret blir för ruffigt, sånt händer ju. Då vi stannade framför dörren med bilen såg vi något på trappen, vår skorstensfågel hade tydligen kläckt minst två ungar och de låg nu på trappan i godan ro och vilade sej. En låg i en låg stenkruka på några runda stenar och den andra med indragna fötter på golvet. Huset var deras och nu kom vi och störde igen. Den ena ungen satt kvar en stund så jag hann få upp kameran medan den andra flög iväg och då var pappan genast där och de flaxade runt lite och sen drog de alla ut i gräset. Det här hade vi inte väntat oss och vi fick lov att hämta oss en stund.   Skorstensrensning var knepigare än väntat, då jag ringde Hemse igen hade numret upphört och utan hänvisning. Hade jag drömt alltihop? Prövade med Visby och de hade oss inte på någon lista så innan de kunde göra något måste det till en inspektion. Då måste vi ha en stege fast installerad på taket och en lång dito för att komma upp och den skulle vara utrustad med glidskydd. En stege har har vi alltid haft men ingen fastmonterad av plåtslagare på taket och sen en till, det här blev jobbigt. Finns det någon liten skiss eller bruksanvisning för hur vi ska göra det här rätt nu då, ofta blir det ändå fel?  Tänker ni göra det själva?    Mjaaee.. det vet vi väl inte . ”Plåtslagarn vet vad vi kräver, så det behöver ni inte tänka på”. Det blev plötsligt ett framtida projekt, plåtslagarn kommer till hösten och vem ska gå på takstegen?, skorstenen står ju ytterst i hörnet på huset, det här blev för mycket för oss. Nu är det fullt med folk i affären, två kassor igång och köer till båda. Då vi handlat tar vi vägen om Bottarvegården hem, där går vi in och tar en fika i trädgården, även här är det plötsligt fullt av folk. Här finns butik med mycket stickat och med handspunnet ullgarn, roligt att det lever vidare, jag var med om när det föddes och minns när Anna Pettersson först visade upp sitt garn.

Det lyste djuprött om några blommor nära ingången till huvudbyggnaden, det var som blod mot den kimröksblåaktiga målningen på dörren och kring fönstren och lockade mej närmare. De här vackra husen finns ännu kvar lite här och där på Storsudret, långa med små fönster och flistak. Ett alldeles nybyggt har vi också sett, inte omvandlat utan just så enkelt som de gamla. Och idag då vi varit Hemse ville jag fånga blåklinten på en åker i Havdhem, på bloggen har någon sökt ”är blåklinten utrotningshotad” och jag har förstått att det är den kanske. Inga åkrar har numera ogräs som blåklint i sig, de ser ut som  släta golv, inga ojämna strån, alla lika. Allt det vilda trängs på dikesrenar och runt åkrarna. Bilden blev dålig för det var nervöst med trafiken, men man ser att det lyser blått. Då vi var på skogen mellan östra och västra sidan, där ingen bor och trafiken är gles och man möts vid M-utbuktningar vid vägen, då började en röd batterisymbol att lysa bakom ratten och efter en stund  lyste och blinkade en termometer också, något hade blivit för varmt. Vi stannade vid ett M och drog andan, vad gör vi nu?  Någon vandring med rullatorn var inte ens att tänka på, 4 km kvar att åka. Bilen fick svalna lite och sen försökte vi igen, då lyste bara batteriet och vi kröp vidare men efter ett tag kom termometern och röda stora versaler STOP. Oj oj, det får gå hur det vill vi måste ta oss till huset, så vi kröp med andan i halsen de sista kilometerna och kunde parkera på vanliga stället. Fredag kväll, Lasse plockade fram bärgningsförsäkringen och ringde på bärgning. Den kom från Visby på något mer än en timme (9 mil) och en ung man som visste vad han höll på med lyfte på motorhuven och drog fram en avsliten fläktrem. Hittills hade vi haft tur som ändå tog oss hem.   Bärgaren tog bilen till Visby och där får vi hämta den. Nu sitter vi här utan bil, vi har mat för fyra dagar och en mil till affären, elen ger oss värme och vi kan ladda telefonerna men mobila bredbandet går ut den 28 juni – oj det är idag det.