I förgår eftermiddag kunde jag ta mig in till stan för att få känna storstadspulsen, jag längtar ibland in till mitt Stockholm och att få driva omkring bland de kända gamla kvarteren. Hur man än ändrar, river upp, stänger av och smalar till, har jag bestämt mig för att inte bli vilsen (med eller utan bil) utan hitta mina vägar dit jag ska ändå. Det blir inte så ofta och kan gå något år mellan besöken och under tiden glömmer jag att jag inte längre är 11 år. Efter ett par kvarter den här vackra augustidagen blev fötterna tunga och det kändes som om jag hade blyskor som en dykare och gick på havsbottnen och lyfte benen långsamt med möda ett efter ett. Det blev en stor glass i Kungsträdgården och sedan hem utmattad.
Då jag senare samma dag beklagade mej för Gösta som just återkom från Norrland, berättade han något på tal om stora tunga skor något han just fått se. Ett norrländskt företag skulle skicka en tekniker till Japan och han behövde utrustas där med skyddsskor med tåhätta av stål. De måste specialsys av hantverkare-skomakare och han behövde veta storleken. 45 sa norrlänningen. Åh så stora , sa japanen. Det är en rätt vanlig storlek i Sverige men lite för stort för japaner, de har mindre fötter. De frågade för säkerhets skull en gång till, men skulle nog klara av det.
Då svensken kom till Japan och skulle få sina skor levererade hade skomakaren hela sin familj med sej för alla ville se den som hade så stora fötter. Skorna med sin stålhätta längst fram var långa nästan som ett par skidor. Med 45 i skor menas i Japan 45 cm ! Dessa skor sitter numera på en vägg i det norrländska företaget.
Haha! Mycket roligt! Jag är själv Japanfrälst så jag tror jag uppskattar skämtet ändå bättre! 🙂 Efter flera besök i Japan så känns inget omöjligt längre…. även din liknelse med blyskorna och promenad på havsbotten var mitt i prick!
By: Mats on 24 augusti 2015
at 4:23 e m
Kul att du tyckte det, ja trots bästa avsikter kan det ändå gå snett.
By: brittakarolina on 24 augusti 2015
at 11:32 e m