Blev inte riktigt så gott som vi hade hoppats. Nyårsdagen föll Lasse på golvet när han vände sig hastigt och han slog i huvudet och bröstkorgen. Larmpersonalen ville att ambulans skulle hämtas och den kom utan tvekan och man tog hand om Lasse på Danderyd genomlyste honom och inget hade brutits så han kom hem igen framemot natten och det var skönt. En läkare hade skrivit ut ett piller som skulle ta bort all värk när de intryckta revbenen gav sej tillkänna. Vi tog igen oss en dag och sen var vi på spåret igen och gick ner i Centrum, hämtade ut läkemedlen och råkade träffa Lotta med sin son på rehab och Bettan som tappat rösten och Ingalill Berger som också bott i Ägget och med en likadan hund som vår och Ingalill Ingebo med ett barnbarn, ja det var en härlig runda där det kändes att än är inte alla avlidna. Trots att vi vet att de starka smärtstillande medlen funkar som rävgift tog Lasse en tablett och sen blev inget som förut.
Jag hoppar över vårt besök på vårdcentralen, en läkare vi aldrig sett var ointresserad av det Lasse ville veta och på kvällen blev det en ny ambulansbeställning och de kom, men Lasse var så trevlig och svarade så redigt så de tyckte att han nog kunde vara kvar hemma. Efter en svår natt och hög feber var det dags igen och den här gången fick han åka med och nu tar det kanske ett tag innan vi ränner omkring.
Några lösryckta tankar från transporterna: Ambulans kan köras av två starka tjejer eller två starka killar eller som senast av en tjej och en kille. De är kompetenta och de duktigaste vi kan få träffa. De sätter på sej ljusblå gummi(plast)handskar och sen skriver de på handryggen med bläckpenna det som ska antecknas och föras vidare. Vid framkomsten frågas efter om patienten är överkänslig mot något och när det gäller Lasse så är det få ting och jag säger nej. Jamen hur är det med skaldjur då? Jomenvisst, kräftor är onödig lyx och ännu mer hummer och det nämnde vi vid någon tidigare intagning och det hade man redan spanat in. Det fick vi lära oss på STI av vår kemilärare Håkansson att skaldjuren har en kopparjon i sitt blod där människor har järn och det är det som inte alla människor tål och en förklaring till att Lasse mår illa av kräftor, hummer låter lite mer pretentiöst och har aldrig varit ett bekymmer.
Nu gör de vad de kan på Danderyd för att få Lasse på fötter igen och vi (jag och hans barn) håller tummarna för att året ska få en bättre fortsättning.
Oj oj… stackars Lasse… Må han krya på sig snabbare! Hoppas att inga mörka möln samlas över er längre!
By: Maria Soboleva Fries on 07 januari 2017
at 9:08 e m
Tack Maria !!
By: brittakarolina on 08 januari 2017
at 4:31 f m
Vi håller tummarna och önskar av hela vårt hjärta att Lasse snart är hemma hos dig igen! Hälsa honom så mycket!
Kramar
Monica och Tollef
By: Monica on 08 januari 2017
at 2:24 e m