Skrivet av: brittakarolina | 22 juli 2018

Runt Gotlandskvarteret

Något lite svalare idag, det fläktar och kanske går det att åka ner till Hoburgen och få lite blåst i håret. Inga extrakläder behövs bara kameran om ögonen skulle vilja minnas något. Tar vägen runt Holmhällar och kommer på att jag glömt mobilen kvar hemma och den inre fighten sätter igång. Jag har åkt för långt för att vända och hämta mobilen och jag kan inte vara onåbar i flera timmar i min ålder, då skrämmer jag Karin och jag kan heller inte påkalla hjälp själv om jag skulle behöva. Till slut ger jag mig, det får bli en tur runt kvarteret, den är visserligen flera kilometer lång (runt Långmyren) men den tar högst en timme. Det finns många fina byggnader utmed vägen och den första jag bromsar in för är Svalstäde i Vamlingbo. Jag brukar kalla det Gotlands vackraste hus och det ger mig hjärtklappning.

Utmed samma väg finns Bonsarve, en samling gårdar och en unik kvarn som byggdes 1905 och som renoverats och ägs av Hoburgs hembygdsförening, blåst sönder och lagats igen så att den nu är hel och ovanlig att se på. Den har självsegling genom axeln och det kallas patentsegling. Om man slår på Bonsarve kvarn står det mer.

Vägen passerar Rofinds och ute till vänster i en hage där korna betar ser man Slottet vid Hulehällar, en ruin från något medeltida årtal, som det är ganska fritt fram att fantisera kring. Byggnaden har haft flera våningar, ligger i ena änden av Långmyren, som tömdes på vatten i slutet av 1800-talet. Vi har besökt ruinen då och då ända sedan 1965 och den ger alltid upphov till tankar om hur det kan ha sett ut och vad man levt av.

Vasten kring betesmarken som är påklädd med slån och enbuskar

Slånbären är redan blå

Enbären blir blå andra året men här har de dessutom skrumpnat.

Numera finns skylt och parkeringsplats, stege över ko-stängslet och en upptrampad stig ut till ruinen. Då jag gick ut i kohagen fläktade vinden kring huvudet – men – utmed den gamla stenvasten bromsades  vinden upp och det blev hett som i en ugn. Slånbären var redan blå och enbären likaså.

Fridarve, har ruinen hetat som gård men på skylten står nu Fredarve

 

Intill den gamla gården låg förr en cirkelrund stenskiva över en brunn  man kunde kika ner i den, stensatt och djup som i en saga av bröderna Grimm. Lite längre från gården finns en stor grop och när barnen var små möblerade vi gården med en ankdamm här men nu undrar jag om det inte bara var ett vattenhål för kreaturen, skapat under de senaste århundradena. Nu har slån trängt in i ruinens rum och det går inte att skapa samma förundran över byggnaden längre. En farmannabondes hus är väl så långt som historikernas tankar sträcker sig. Plats för lager och inte långt till hamnen, man bodde inte alldeles intill sjön förr.

 

”Slottet på Hulehällar”

Väggfast hylla eller skåp

Avlopp

Brunnen inhägnad

Rödklint på stigen

 


Responses

  1. Tack för rundturen med fina bilder och intressant text.

  2. SVALstäde låter mycket sympatiskt….😀

  3. Det är ett fint namn och finns med bland namn på gåtfulla nedlagda gårdar från före digerdöden. Hela myren är ett svalare ställe och namnet skulle sitta bra på våran stuga också, men ingen vet riktigt var det låg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: