Skrivet av: brittakarolina | 10 mars 2022

Ett antal steg

Det lär vara bra för människan att röra sig och gå ett antal steg om dagen. Varje dag som jag inte ger mig ut på promenad får jag dåligt samvete för att jag inte gör det som ska vara så bra. Det finns stegräknare i olika former och till och med mobilerna innehåller numera sådana, man kan se hur långt man gått eller när man kan sluta. Vägarna och trottoarerna har varit isiga i år och det har inte varit lockande att gå ut, inte förrän nu när solen gassar och smälter undan den hårda isbarken. Så jag prövar att gå ut, får se om jag hittar några tecken på vår.

Isen smälter

Jag börjar med att kolla på Hugo Sabels torg om blomstertältet öppnat, här brukar de tidigaste penséerna säljas och så påskris förstås och då får man känslan av att vintern är slut. Nej det är ännu för tidigt. I andra änden av torget står fem matkiosker uppställda, ett par har öppet. Torget är skuggat länge på dagen och mängder av hopskyfflad snö ligger kvar och gör det omöjligt att snedda över mot Suseboparken. För ett par veckor sedan var hela nedre delen av parken en isbana men den har nästan löst upp sig och kvar ligger porösa konstverk av snabbt krympande is, som försvinner av marssolen

Heliga Birgitta sitter silvergrå och åldras utan rynkor i ansiktet, träet skiftar färg vartefter stubben multnar, gubbarna mittemot, S:t Olof och S:t Jakob är fula (tycker jag) och skulle kunna användas som ”näcken” eller ”sotaren” att skrämma barn med. Kan mycket väl tänka mig en mardröm där de börjar röra på sig och mumlar något hotfullt.

Passerar Centrumparkeringen och ser att något pågår mellan de nya husen i Fyrklövern, en ställning hänger i lina från en hög kran och det ser ut som om den svävar fritt. Jag hinner inte få fram kameran förrän den landar på trottoaren.

Det var en nedmontering, en transport väntade och allt var undanstädat på mindre än en kvart.

men drog ändå tre + en tittare.

Se den smältande isen på gatan utmed Blå parken, den är mitt vårtecken.

Det är eftermiddag och solen har tagit sig runt höga guldhuset som reflekterar strålningen i tusen små speglande rutor, hela huset gnistrar och bländar. Kamerans lins som (antagligen) är antireflexbehandlad släcker glansen och gör om den till vitt och hur ska man fånga guldglansen vid solbelysning?

Jag har gått runt tre kvarter, hur många steg blev det?


Svar

  1. Umarell är en italiensk term för äldre män, oftast pensionärer, som står och tittar på byggarbetsplatser. Stereotypisk för dem är att de står med händerna bakom ryggen och ger oönskade råd till arbetarna. 😀

    • Tack Arne ! Hade inte en aning om att företeelsen gett upphov till ett namn ”umarell ”, själv är jag nog en ”umarella” i så fall, men några råd står jag inte och hojtar, bara beundrar och förundras över det tekniska.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: