Våra sex dagar borde varit sexton, men då hade nog resan inte blivit av för vid den här tiden hade vi alltid ont om tid. Vi susade vidare genom det exotiska Irland över mossiga broar och förbi riddarborgar, kyrkor och rundtorn och hus i färger vi aldrig skådat, allt var sevärt och när vi stannade till någonstans fick vi oss historier till livs.
Rock of Cashel
Vi nådde Newgrange som är en megalitgrav och som innehåller en mer än 5000 år gammal gånggrift. Den består av en 20 meter lång gång med stenväggar av resta stenflak och innanför den en korsformig kammare också av storsten. Stenkonstruktionen har sedan täckts med jord och sten. Megalit betyder ”stor sten” och megalitgrav är ett samlingsnamn för flera gravmodeller där man en gång, på ett för oss övernaturligt sätt lyckats frakta, resa och stapla jättelika stenbumlingar på varandra. Då vi såg den här stora anläggningen utifrån, verkade den vare sig gammal eller genuin, den kunde lika gärna varit ett landat UFU eller en modern skapelse. Har den verkligen sett ut så här från början?
Bild lånad från Irish Archaeology, images of newgrange through the ages.
Ingången till graven med takluckan the roofbox.
Riktningen på gången gör att solen vid vintersolståndet, vid jultid, skickar in en stråle genom takluckan ovanför ingången och lyser upp den långa gången fram till gravkammaren under 17 minuter. Jordaxelns förskjutning har under mer än 5000 år gjort att strålen nu har 2 meter kvar till gravkammaren från att ha lyst upp även den.
Det här firar man på Irland kring jul 18 – 23 december och alla som vill kan skicka in en önskan om att få uppleva händelsen på plats. Sen gör man ett lotteri av alla namnen och 50 av dem dras och vinnarna får ett meddelande. Varje vinnare får ta med sig en gäst och sen delas de 50 upp på 5 dagar med 10 på varje och de får med sin gäst närvara och uppleva den märkliga solstrålen från insidan. För år 2013 står det någonstans att solen visade sig men det var första gången sedan 2007. Det regnar mycket på Irland och även snöar.
Bild från BBC news, här väntar man på solen år 2010.
Många störs av den vita muren av kvarts runt graven och enligt en artikel på nätet med en lättläst översikt över gravens yttre förändring sedan den återupptäcktes på 1600-talet, har den haft varierande utseende från skogsöverklädd jordhög till kalhuggen med oregelbunden kontur eller med kor betande på taket. Sista utgrävningen gjordes mellan 1962 och 1975 och därefter rekonstruerades det yttre. Den vita kvartsen valdes för att man vid utgrävningen fann stora mängder kvarts som kunde kommit från en nedrasad mur. Tolkningen är fortfarande kontroversiell. (Irish archaeology, images-of-newgrange-through-the-ages)
Nu återstod bara Dublin och Trinity College att se och vi for vidare. Vi körde fel i Dublin och hamnade i en förort så vi var aldrig i närheten av de centrala shoppingstråken men vi hittade till universitetet och biblioteket. Det regnade och vi imponerades av Dublinbornas stoppljus-disciplin, de stannade vid rött och väntade tåligt på grönt.
Pilar ledde oss till biblioteket med bokskatterna och vi förundrades över den synliga mängden av böcker, här finns 5 miljoner tryckta volymer och de två evangelieböckerna vi var mest intresserade av att se, The Book of Kells och the Book of Durrow.
Det långa rummet i Trinity Colleges bibliotek.
Book of Kells är från 800-talet och Book of Durrow från 600-talet och de är de stora klenoderna. De låg i små glashus och bläddrades sakta till utvalda sidor. Book of Kells har skapats av munkar från Iona i Skottland och Book of Durrow är man inte överens om var den tillkommit men den kan vara från Durham, Lindisfarne eller Iona. Irland kristnades på 400-talet av koptiska munkar och visst känns det som något koptiskt över bilderna i Book of Durrow.
Örn och Lejon ur Book of Kells
Bevingad man eller ängel och Kalv (Oxe) ut Book of Kells.
Örn och Lejon ur Book of Durrow.
Kalv (Oxe) och öppningssida från Markusevangeliet ur Book of Durrow.
Bilder från vykort från Trinity College
De fyra evangelisterna avbildas ofta som olika djur men för mej som inte haft kyrkan som andra hem har symbolerna förblivit okända till ganska sent i livet. Ända tills jag var med om världens bästa guidning av Venedig, där Markus och Lejonet presenterades. Matteus är en ängel eller bevingad människa, Lukas är en oxe men i de här böckerna är han en kalv, Markus är ett lejon och Johannes en örn och djuren och ängeln i sin tur representerar en rad egenskaper.
Innan vi hann lämna Irland mötte vi en rad ekipage med hästar, Irish cob, som dragare.
Bilderna från den här resan är lite lurviga för jag har hämtat upp dem från gamla dior.
Brittakarolina's Blog 
Tror jag sett uppgifter om att irländska megalitgravar varit täckta av vit kvarts för att få dem att lysa lite extra. Kan man hitta kvartflisor i mängder omkring sådana byggen så tyder det på att det verkligen varit så.
By: bloggarbjorn on 05 mars 2014
at 9:49 f m
När det gäller tolkning av forntiden är vår hjärna tyvärr otillräcklig och den som för fram sina teorier med starkast röst och rätt akademisk grad lyssnar man på och har vanligen inte ”bevis” nog att invända och det sagda blir en sanning för ibland många år, ibland inte så många. Den vita kvartsen som vissa tolkat som rester av mur, andra som ett golv framför ingången kan vara det eller något annat men jag är rätt nöjd med att veta hur de hittat den och varför de lagt upp den som de har, den vita muren är dessutom förstärkt innanför med ett järnstaket och har betong mellan stenarna,annars hade den inte blivit kvar. Kan du komma på var du läst att graven skulle varit täckt med vit kvarts?
By: brittakarolina on 05 mars 2014
at 10:13 f m
Hittade faktiskt igen stället. Tror inte det är lika auktoritativt som rapporter om arkeologiska fynd i Kanada som jag nämnde i samband med Brendan, men kanske rätt i alla fall:
”New Grange is a flat-topped round barrow, about a quarter of a mile in circumfence and fifty feet high. But it is built of heaped stones, some 50,000 tons of them, not of earth, and was originally covered with quartz pebbles: a Bronze Age sepulchral practice in honour of the White Goddess which may account in part for the legend of Kings housed after death i glass castles.” Citatet från Robert Graves’ märkliga ‘The White Goddess’ med sin vilda blandning av poetik, myter, arkeologi, etnografi och religioner.
Så kollade jag nätet och hittade en arkeologisk beskrivning av New Grange: ”White quartz stones were used as an outside finishing layer, at least in the entrance area. Quantities of these were collected during the excavations which took place between 1962 and 1975 and have now been restored to the outside of the mound.” Detta kanske är solidare än Graves’ poetiska utläggningar från 1940-talet. http://www.newgrange.com/description.htm
By: bloggarbjorn on 05 mars 2014
at 12:32 e m
Ja det var ju bra att du har hittat mer än en uppgift om de vita stenarna, en författare är ju fri att fantisera och den gåvan är nyttig i flera sammanhang. Enbart fakta ger ingen flykt, men de går inte att bortse från, man har hittat en drös med vit sten i ingångstrakten det är allt.
By: brittakarolina on 05 mars 2014
at 1:51 e m