Några reflexioner vid ett besök på Skogskyrkogården.
Lasses föräldrar och bror finns på Skogskyrkogården och inte förrän nu har han försonat sig tillräckligt med minnet av föräldrarna för att vilja söka upp gravplatsen, en liten liggande stenruta i kvarter 12 på Skogskyrkogården.
Vi går in genom en port till Skogskapellet och en stor jordkällarliknande anläggning ligger snett framför ingången. Finns det också ett grottkapell? eller är det förvaringsplats för väntande kistor?
Träden utanför är enorma och jag undrar, var tallarna vuxna redan då man anlade skogskyrkogården och är det samma träd som står här än? Lasse bodde i gamla Enskede på 40-talet, stod träden redan då här? När byggdes anläggningen som nu besöks av all världens arkitekter.
Skogskyrkogården invigdes 1920. Lasses farbror Alfreds första fru hörde till de 20 första som begravdes här, det kom fram genom hans släktforskning.
Hans beundrade och rara bror Bengt dog 1947 när en flock hästar rymde från Skarpnäcks gård en augustikväll, betet var slut och de tog sig ut i trafiken och slog omkull Lasses och Bengts mopeder. Föräldrarna paralyserades av sorgen och Lasse fick sköta allt kring dödsfallet. När han sen hörde sin mor berätta för en syster i telefon att fel son dog, då blev det riktigt svårt att vara rar och tillgiven.
Hur gamla kan träden tänkas vara? Tallarna var kanske 50 år år 1920 och nu nästan 100 år senare kan de vara 150 år, det ser rimligt ut, de är enorma och hur länge kan de stå? Vi såg att flera stora träd sågats mer, stora diametrar på stubbarna, hur planerar man för trädens framtid?
Ordningen och dateringen av gravområdena finns men går inte att snabbt få en uppfattning om, de större stenarna ser ut att höra hemma i 30-talet.
Brittakarolina's Blog 
Se programmet på SVTplay om Asplund och Lewerentz och skogskyrkogården!
By: Karin on 01 februari 2016
at 10:55 e m
Ja den var väldigt fin och roligt att få veta att Skogskapellet var först på plats.
B+L
By: brittakarolina on 02 februari 2016
at 1:05 f m
Måste erkänna att de där höga tallarna oroar mig något när jag besöker begravningsplatsen, särskilt när det blåser hårt. Visst ger de en fridfull stämning. Men vid ett tillfälle rasade en tall, och det var väl bara en tillfällighet att inte fler gravstenar slogs ned. Om en sådan sak hände exempelvis vid jul eller allahelgon, när det vimlar av folk … ja, det känns lite oroligt!
By: bloggarbjorn on 02 februari 2016
at 11:54 f m
Ja man undrar hur fast rotade träden är och en storm om inte marken är frusen brukar ju kunna välta många träd. För säkerhets skull får man gå dit när det inte blåser.
By: brittakarolina on 02 februari 2016
at 4:59 e m