Skrivet av: brittakarolina | 28 oktober 2013

Bomull i Bergianska

Fiberstart kr

Just nu mognar bomullen på flera plantor i E. Anderssons växthus. Frökapslarna sväller och flera sorter finns numera i en rad i det allra innersta växtrummet.

Bomull hos Edv.A. krBomull hos Edvard A. kr

Dessutom kan man läsa på en skylt att en utställning med fiberväxter planeras till början av nästa år (2014) och den kan vi bara se fram emot.

Gräs hos Edv.A. kr

Utanför växthuset går hösten vidare enligt almanackan och när solen står lågt ser jag plötsligt taket på Viktoriahuset och ingången.

Viktoriahusets tak kr

Viktoriahusets ingång kr

Äntligen ser man grenarna igen. kr

 

och äntligen är trädens grenar synliga.

Skrivet av: brittakarolina | 22 oktober 2013

När löven fallit

Det blev mycket med löv i år och nu ligger det mesta på marken. Så här blev det ett par dagar efter de knallröda rönnarnas sorti.

Rönnarnas röda kjolar har fallit kr

och de gula genomlysta oxelbladen blev tvåsidiga

Oxellöv som fallit b kr

och lönnlöv på asfalt kan man inte gå förbi, man måste fängslas av formerna.

Lönnlöv e kr

Skrivet av: brittakarolina | 18 oktober 2013

Mera löv

Rönn. kr

 

Nu börjar det glesna i dungarna och man kan se trädens grundformer igen men ännu flammar en del träd upp som en sista fanfar innan löven faller. I förgår var nog en del av våra rönnar som rödast och de små nyplanterade på Hugo Sabels torg visade upp röda tofsar som en föraning om vad de kan utvecklas till.

Rönnar -  de nyplanterade kr

 

Rönnens småblad kr

 

En del av oxlarna utmed vår gata går från grönt till knallgult men inte alla, vissa påminner om de vilda oxlarna, löven bara torkar brunt och faller.

Oxlarna kr

Oxlarna c kr

Oxlarna b kr

Har inte tagit reda på vilket namn den här odlade formen av oxel fått.

 

Skrivet av: brittakarolina | 16 oktober 2013

Klimp

Klimp – företeelsen och hur jag upplevde den i åttaårsåldern har fått en överförd betydelse för mej och i kväll kommer ett TV-program som leds av en person som får mej att tänka på klimp. Klimp har dykt upp i minnet under de sista tio åren men under hela livet sedan jag flyttade hemifrån, har jag aldrig lagat tisdagssoppa och ännu mindre tänkt på klimp.

Min mamma som börjat som hushållerska hos min pappa hade som uppgift att laga maten åt honom och det fortsatte hon med så länge han levde. Han bestämde vad som skulle ätas eller om det var värt att äta och hon lagade till på bästa ekonomiska vis, det blev rotmos och fläsk, ärtsoppa och ugnspannkaka, pölsa, fläskkorv, ibland dillkött eller kalops och sen var det tisdagssoppa.

Vi satt i  köket och åt och det var inte mycket till samtal som fördes, ibland var maten så salt att den knappt gick att svälja men man kunde alltid mosa en potatis och blanda med och då kunde även jag få ner den. Pappa ville ha maten salt och då var det det som gällde. Jag vet inte om det hade något samband med hans pilsner och spritkonsumtion att göra, men salt skulle det vara.  Min mamma drogs med ständigt sura uppstötningar som hon kurerade med bikarbonat, någon timme efter maten var det dags, fram med teskeden, pulverpåsen och vattenglaset.

Tisdagssoppan var värst, där kokade hon först köttben och sedan skar hon världens godaste blomkål, morötter och palsternacka med flera, om jag kom ut i köket när hon höll på, tiggde jag alltid bitar av de råa grönsakerna för när de hamnat i soppan och var kokta var de inte att känna igen. Det gick sen inte att få ner tisdagssoppan, den var salt som döda havet. Sen hände det ibland att hon kokade klimp och den skulle ligga i soppan, det blev liksom en lite mer utvecklad maträtt då.

klimp

Första gången jag var medveten om klimpen och jag smakade på den var den himmelskt god, jag vill minnas att hon hade smaksatt den med lite bittermandel, sen var den inte salt och en tugga av den jämnade ut den salta soppan.  Nästa tugga var också god men redan tredje tuggan var lite svår att svälja, sen gick det inte mer, soppan gick inte ens att äta med klimp.  Det finns många hemska beskrivningar av hur man tvingat i barn mat som de inte frivilligt kunde få ner och även om de här föräldrarna inte gick till handgripligheter mot mej, så spelade de på min lydnad och skräck för att de skulle börja bråka så jag var lydig och tvingade mej själv att svälja, så att de skulle hålla sams.

Nästa gång det var tisdagssoppa med klimp sa min mamma: ”du tyckte ju att det var så gott” och jag tog en tugga, den första smakade bra och gick ner men redan den andra tog emot och sen var det stopp. ”Konstigt att du inte äter, du tyckte ju om klimp”. Ja varför tyckte jag inte om klimp? Det kan jag inte svara på ens nu, hur något som kändes bra kunde efter ett par tuggor förvandlas till något helt motbjudande.

Då jag deltog i en resa genom de baltiska länderna 1993, strax efter att deras gränser öppnats mot väst, var armodet väldigt påtagligt och vi bodde i olika logement om nätterna. Där fanns ingen frukost och vi fick leta upp utspisningslokaler där ryska arbetare åt sitt morgonmål.  Det bestod av en tjock söt röra som översattes till te och till det en tallrik med vattenartad soppa med fyra eller fem klimpar som simmade under ytan. Den gången åt  jag, varken soppa eller klimp hade någon smak, men det räckte för att hålla oss gående hela förmiddagen.

På wikipedia ser jag att klimp är ”ett traditionellt fattigmanssätt  att dryga ut soppa”.  Fattigdomen har haft olika ansikten beroende på tid och plats och klimp ger mättnadskänsla även efter en tunn soppa.

Jag hittade en matblogg, palsternacka.wordpress.com med ett inlägg från 2011/03/29 där mästerkocken Björn Spak beskriver hur han har uppfattat klimp och varför han undvikit den.  Jag har lånat hans bild av en tallrik soppa med klimp.

Men hur är då en person som ger mej känslan av klimp? Den är välkammad, slätrakad och har en mild och leende utstrålning och man är beredd att lyssna på den. Sen vartefter den uppträder visar den sej lite väl insmickrande, anpassar sej skenbart till något den missförstår, den bottnar inte och ger fel eller inget motstånd. Till slut kan man inte svälja mer, man stönar och tittar åt annat håll.

Skrivet av: brittakarolina | 11 oktober 2013

Lönnlöv

Just nu är löven så påtagliga, lönnlöven i synnerhet, de blossar och de faller, om ett par veckor är allt över. Lönnlöv b

Lönnlöv

Lönnlöv d

Med ett helvetiskt ljud springer lövblåsaren kring och föser ihop löven som om om det blåser lite, virvlar iväg åt något annat håll.

Lövblås b

Lövblås d

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 10 oktober 2013

Vård – åldringsvård, ett fragment

Sedan i mars har vi kommit i kontakt med den vård som det skrivs om då och då numera. En del av skriverierna nickar vi instämmande i och en del inte.  Hur hela vårdapparaten ser ut är det lite sent för oss att försöka påverka, vi får leva med regelverket som det har blivit och gilla läget.

Lasse bröt höften och benet hos ICA, samtidigt gick ett ledband i knäet av och en ryggkota blev ihopklämd och av det såg man bara benbrottet till att börja med. Om läkarnas roll i tillfrisknandet kan man ha åsikter och det har vi, men där är historien ännu inte avslutad.

Det som blivit lite extra roligt utmed den slingrande behandlingsstigen är alla de biträden och sköterskor vi mött som har sitt ursprung i andra länder. De har kommit från Polen, Irak, Thailand, Ryssland, Kongo och många fler länder och alla för med sej en historia som skiljer sej från vad vi är vana att höra.  Lasse och jag har saknat den naturliga mötespunkt som STI (Stockholms Tekniska Institut) utgjorde i slutet av 40-talet, när vi fick en våg av flyktingar från olika krigshärdar och tömda koncentrationsläger.  De liksom vi utbildade sej där om kvällarna, fick jobb och vi blev vänner för livet.  Trots att vi nu bor i en kommun med många invandrare, har vi i vår ålder inte på ett självklart sätt kommit att mötas och delta i varandras liv annat än ganska ytligt. Om man inte räknar in dem vi handlar av i Centrum, där alla affärer utom en handfull innehas av ägare med ett annat språk.

Men nu får vi mötas i vården och hemtjänsten och här behöver vi varandra på ett hållbarare plan än alla utfunderade sätt att blanda kulturer. Vi måste inse att om alla som inte är födda i Sverige lägger ner sitt arbete och särskilt då inom vården, då stannar hela vårdapparaten.  Man möter många olika ansikten under en sjukdomsperiod om man är inlagd, dagen och natten är indelad i flera pass så variationen av folk verkar oändlig, men alla gör sitt bästa, kanske känner en del att de måste vara dubbelt så bra för att platsa.

Lasse och Natalja kr

Just nu har vi bara ett hemtjänstbesök om dagen, hon kommer om morgnarna och hjälper Lasse upp på fötter. Vi har haft tur, inte så många nya ansikten att hålla reda på, Natalja i veckorna och Sabrina eller Vera till helgen.

Natalja kommer från S:t Petersburg, hon sköter allt proffsigt, är alltid glad och uppmuntrande, hon är snabb och har ögon för det som behövs och talar svenska som en ryska, hon rör sej så att det ser lätt ut och särskilt händerna.  Efter att ha sett henne i arbete en tid kunde jag inte låta bli att fråga vad hon gjort innan hon kom hit, det måste ha varit något med händerna, något hantverk eller ….?    Du är så flink, började jag. ”Flink – vad betyder flink?”  Hm – du är snabb och använder händerna så exakt. ”Jag har varit pianolärare i 30 år i S:t Petersburg”.  En dotter är kvar i Ryssland och en son har följt med hit. I Sverige är han nu ett simmarlöfte och sista flytten gick till Upplands Väsby för här finns en simhall att träna i.

Nataljas händighet fick vi en förklaring till, att den är ett jätteplus i det här jobbet är helt klart och att just vi fick uppleva hennes yrkeskullerbytta känns förmånligt.

 

Skrivet av: brittakarolina | 08 oktober 2013

Brittsommar i Bergianska

Köksväxter pumpor kr

Firade brittsommardagen med att åka till Bergianska, har inte kollat växtligheten sedan i juli då Jätteknölkallan blommade. Innanför granhäcken hade man lagt ut (delar av) pumpaskörden på marken i köksväxtavdelningen.  Jättestora kålplantor står strax intill, höga som små träd med många färger och fasoner på bladen. Vad ger man dem för att de ska bli så kraftiga och vad får kålhuvudena?

Köksväxter kål c

Köksväxter kål d

 

Kardon kr

Kardon, en nära släkting till kronärtskocka.

Efter regnen är gräsmattorna saftigt gröna och här och där sticker det upp genomskinliga blå höstkrokusar, de lyser med en ovanlig färg nu när det mesta går från grönt till orange.Japanska dammen i oktober kr

Det är snart gonatt i och kring Japanska dammen. Vattenytan täcks av löv.Löv i Japanska dammen b kr

L kröv i Japanska dammen

Skönt med det måttliga formatet på Bergianska, man måste inte åka minitåg runt för att nå sevärdheterna (som i Kew), de är på lagom avstånd och man når det mesta utan att utmattas.

 

 

 

 

Skrivet av: brittakarolina | 07 oktober 2013

Nu börjar vi om

Bild

Lätt att komma ihåg, på Brittadagen fick jag äntligen till en modell som kanske kan funka. Solen gassar och det är Brittsommar på riktigt, frosten har tagit och träden flammar så mycket de kan. Lövblåsaren utanför Centrum går med sin motor på ryggen och låter värre än en kapsåg och dammet bolmar, tala om partiklar.

Skrivet av: brittakarolina | 05 oktober 2013

Något är fel

Nu har jag råkat ut för något jag inte klarar och det är att hantera utseendet på bloggen. Programmet för wordpress har ändrats så att jag inte längre hittar till mitt ursprungliga ganska enkla upplägg och med det försvann mina vitsippor och de äldre texterna blev bara ett par rader som man kan trycka sej vidare från. Jag har gått fel någonstans och vet inte var.

Skrivet av: brittakarolina | 03 oktober 2013

Solens vinkel

Köksfönstret kr Nu står solen lågt igen. På morgonen smiter den in i köket och man ser husen mittemot genom en grusig hinna som täcker fönstret trots att sommaren inte var regnig och trots att vi på försommaren lät en fönsterputsare (innehavare av f-skattesedel) tvätta alla fönster. DSCN7472 Lite spillt strösocker på köksbänken, hur kan det bli så tydligt? Alla sockerkornen har egna skuggor.

Golvet i sol kr

Golvet

Några timmar på dagen är det lugnt men på eftermiddagen strax innan solen dyker ner i en stor björk, tar den sig in genom balkongdörren och belyser varenda partikel på golvet, ja överallt, de får ljuset från sidan, nästan underifrån så att dammet  ligger fritt ovanför golvet. Den synen återuppväcker min skräck för att verka ”lortaktig”, jag kände av den senast i mars när samma lågvinklade sol hälsade på.

solvinkel golvet 3

Reporna vi gjort i det nya fina parkettgolvet (8 år) genom att tappa allt från kastrullock till blomkrukor och dra stolar härs och tvärs, ser ut som djupa diken, det här blir dyrt den dag vi lämnar lägenheten.

under sekretären kr

Under sekretären

bokskåpet i sol

Bokskåpet

Den som stönar av dåligt samvete över utebliven städning får ofta rådet att inte jaga dammråttor eller städa sej till ryggskott utan den ska ägna sej åt viktigare saker – att som exempel umgås med sina barn eller göra något annat som den försummat genom att städa. Det är vad jag gör hela tiden – något annat, jag har gjort en dygd av att strunta i städningen, rådet har passat mej precis men hur är det, går det att trivas i den här röran?  Det går, men I mars och oktober när solen står lågt får själen knottror av all smuts jag ser. Får man automatiskt inre ordning av yttre kaos eller är det tvärtom, yttre ordning döljer ett inre kaos?

reflexer från Hilmas ljuskrona

Under en halvtimme morgon och kväll om solen är framme, förvandlas våra golv, väggar och fönster som i en solstyrd happening, reflexer från Hilmas ljuskrona dansar på vägarna medan jag lovar att nästa dag ta fram dammsugaren och fönstrena, ja   ….           Lasse var la vi numret till fönsterputsaren!?

solen dyker

« Newer Posts - Older Posts »

Kategorier