Brittakarolina's Blog

Trodde inte att vi skulle kunna ta oss till ön ännu en gång. Alternativet var att åka ensam och hemtjänsten fick hjälpa Lasse på fastlandet. Jag har till för ett par år sedan inte varit rädd för ensamhet men nu på äldre dar och med inbrott i sommarhuset flera gånger, så börjar en oro krypa inpå mej. Någon tar sej in och norpar en ny värmefläkt och en sprillans ny radio. Den gröna cykeln har jag redan skrivit om. Förra sommaren for vi och köpte ny värmefläkt och ännu en radio, det stulna uppgick inte ens till självrisken men i år har någon varit här igen och hämtat båda de nyinköpta grejorna.  Utan radio känns det visset, värmefläkten behövs i höst, någon vill ha de här prylarna men vem?  och när är tiden mogen att hämta dem? Den dan vill jag inte vara ensam här, så vi rustade oss för att åka tillsammans och det blev en lite äventyrlig resa.

Först att få med allt som underlättar att leva med rörelsehinder, det gick och vi gav oss en extra timme för att säkert hinna i god tid till färjan, vi har missat den två gånger under årens lopp och det fick inte ske. Då vi närmade oss Kista där kön till Stockholm ibland börjar frågade Lasse, har du husnyckeln? Jösses den hade jag glömt !  Vi vänder det är gott om tid. Jaha vända på E 4 är inte det lättaste, närmaste avfart var Järva krog, men innan vi kom dit hade kön mot stan tryckt ihop sej och hastigheten var en bra bit under de 30 som skylten över vägen angav och att vända kunde vi bara glömma.  Utan nyckel till sommarhuset var hela resan onödig. Våra grannar har dött och den andra sålde huset förra året, inga extranycklar under en sten efter att folk började ta sej in i huset spårlöst. Då kom Lasse på att rörmokarna som bytt ut den sönderfrusna pumpautomaten hade nycklar. Det var fredag och då är det svårt att få kontakt med företag på ön, men de svarade. De lovade att lägga nycklarna i sin brevlåda utanpå det gamla lokstallet i Burgsvik och där kunde vi hämta dem. Kvällen och sömnen var räddad – trodde vi. Vi kröp genom stan i slow motion och började ana att vi trots vår extratimme skulle missa färjan. Då vi äntligen kom loss en bit söder om stan, la jag på ett kol och körde som en dåre på den nya fina vägen till Nynäshamn, kanske skulle vi hinna. Vi kom fram fyra minuter före avgångstid och grindarna var stängda.

Helt flåsig kom jag till biljettkontoret och genom fönstret bakom mej såg jag båten glida ut och damen i biljettluckan sa, EGENTLIGEN är biljetten förbrukad. Hon fick upprepa det tre gånger innan jag fattade. Men eftersom ni var så precis på målsnöret så ska vi boka om den till nästa båt, dvs om 3 1/2 timme. Det kunde varit värre, så vi satte oss och åt våra knäckebrödssmörgåsar och löste korsord medan regnet öste ner utanför.

Närmare halv tolv var båten i Visby och himlen var fortfarande lite ljus, det gick inte att se färger i det ljuset så vi for de nio milen till Hamra genom en grå lövtunnel. I rörmokarnas brevlåda låg ett kuvert med husnycklarna. Det är lite märkvärdigt att ha varit med om tiden då det gick tåg på Gotland och Burgsvik var en slutstation. I stationshuset var det länge post och annat allmänt men nu är det privatbostad.

Vi hade vi inte kunnat urskilja några växter utmed vägen, men när vi svängde upp framför stugan stod nattglimen och strålade med vita stjärnor mot oss, både ute på sandåkern och utmed husväggen.